Jensen skrev just ett inlägg om semikolon i sin intressanta blogg Jensens Tankar.

http://jensenstankar.blogspot.com/

Som vanligt när jag läser hennes välskrivna inlägg, så började min hjärna spinna lite grann och den här gången landade den till slut hos en brevvän.

När jag var liten och ganska nyss lärt mig skriva, hade jag en härlig brevvän. Han var ungefär 70 år äldre än jag och min mormors bror. Han skrev alldeles lagom långa brev som handlade om hans hundar och om hästen och hönorna på hans lilla lantbruk.
Breven var lättlästa och roliga men hade en enda liten brist.

I stället för att skriva ut punkt och kommatecken i den löpande texten, vilket enligt brevskrivaren var ett svårt konststycke som han inte till fullo behärkade, så brukade han skicka med ett gäng i slutet av brevet och bad mig själv sätta ut dem där jag tyckte de passade in.

Jag funderar på om jag borde börja med det.
Nej, kanske inte. Jag älskar ju att skriva långa, långa meningar, och då krävs många, många kommatecken för att det överhuvudtagen ska bli något sånär begripligt. Jag har lärt mig att man inte sätter ut kommatecken innan ord som och, eller, som och så vidare. Och att man inte börjar en mening med och eller men. Men jag brukar strunta idet. Ibland, rätt ofta till och med, blir en text lite mer underhållande och eftertrycklig om man skapar sina egna regler…

…som Sander gjorde med punkterna och kommatecknen.