Zäta

42 dagar kvar till semestern.

När maken i morses bläddrat ett tag i tidningen upptäckte han väderprognosen längst bak. Inte så att han aldrig vetat om att den fanns där, det var mera så att han just den här morgonen inte började läsa bakifrån.
Svammel, svammel. Hur som helst. (However.) Maken lade efter en liten stunds engagerat läsande ifrån sig tidningen och utbrast:

-Det kommer bli fantastiskt väder! Kolla här bara! 26 grader varmt och strålande sol… och inte mycket vind.
Vi tar semester och åker ut med båten!

Pessimisten (det är jag det) frågar:
-Ska vi ta ledigt från jobbet då?

Optimisten är ännu inte kuvad utan fortsätter i samma glada ton:
-Ja, det blir ju sommarväder. Så här bra väder kanske det inte blir på hela sommaren. Vi måste ju passa på!

Pessimisten kontrar:
-Fast det blir ju inte bara jobbet vi får ta ledigt från. Det är ju lite annat i veckan också…

Optimisten har fortfarande lite krut kvar:
-Ja, men det kan vi faktiskt strunta i. Man måste ju ta chansen!

Pessimisten sätter in sista stöten:
-Båten ligger ju inte i sjön än. Hinner du klart så snabbt då?

Plötsligt var vi två pessimister vid frukostbordet.

Tanken var att jag skulle gå på ett Friskis och Svettispass med mamma ikväll.
Pratade just med modern på telefon och hon kände sig inte riktigt hôrker så vi begav det äventyret.
Jag tänker också skolka för att istället följa med maken och barnen och snickra på vännens altantak.

Ibland får man kämpa lite för att hålla kärleken vid liv.

Den här veckan kommer vi i alla fall inte ha chansen att gå varann på nerverna. vi hinner nämligen inte träffas så mycket.

Ikväll ska maken hjälpa en kompis att bygga tak över altanen. Han får ta med sig barna dit för jag tänker träna. När jag tränat klart åker jag och hämtar barnen så maken hinner snickra lite i lugn och ro innan det är dags att åka hem och sova.

I morgon är vi inbjudna på Vårsoaré på dagis. Tyvärr hinner inte maken dit från jobbet så han missar denna trevliga tillställning. Kanske hinner vi i alla fall säga hej till varann och äta middag tillsammans innan jag far för att städa kyrkan och gå på tillväxtgruppsledarsamling senare på kvällen.

På onsdag är maken på jobbresa och kommer förmodligen hem en aning sent, typ efter att jag somnat.

På torsdag borde maken gå till lovsångsteamövningen men väljer i stället att följa med på provvandringen inför septembers fjällvandring i Norge.

På fredag ska han iväg igen. Då är det det gamla killgänget som hittar på någon aktivitet (lerduvsskytte tror jag) och får chans att träffas lite.

På lördag är det klassfotboll som sonen är med i. Det håller på hela dagen. Då hinner vi i alla fall umgås hela familjen när vi hejjar på sonen. På kvällen är jag upptagen med fika på församlingskvällen.

Under veckans sista dag, söndag alltså, fortsätter eventuellt klassfotbollen, om sonens klass går vidare. Jag har ansvar för fikat efter gudstjänsten och på eftermiddagen skulle jag vilja åka på en loppmarknad i Norra Härene. Vi får se om jag har samvete nog att få min vilja igenom.

Vilken härlig vecka vi har att se fram emot!

Tillägg: Under tiden måste jag hinna städa barnlokalerna i kyrkan också för det är min städvecka!