Här kommer uppdaterad information från sonens fotbollsmatcher.
Andra matchen vann de också med 2-0.
Tredje matchen förlorades med 0-1 eller 0-2. Detta betyder inte att det rådde förvirring vid domsluten eller så, utan bara att det nu är maken som tagit över ansvaret som supporter medan jag och dottern svalkar oss här hemma.
Två matcher återstår, den sista spelas kvart över fyra.
Om de går vidare från sin grupp blir det fortsatt spel i morgon också. I grupperna finns för det mesta fem lag, eller som i sonens grupp – sex. Fyra lag från varje grupp går vidare. Det ser alltså illa ut… och då ser jag spelet ur föräldravinkeln, den vinkeln som gärna slipper åka ner till häxkiteln i morgon igen.
Nu ska jag ut och klippa gräs. Dottern softar framför TV:n. Eftersom hon är förkyld har jag inget emot att hon undviker den ansträngande värmen och tar det lugnt i stället.
Nere i matchområdet träffade jag en gammal jobbarkompis som jag inte sett på länge. Hon såg så fräsch och snygg ut, inte det mista ankommen av värmen. Hon har ett barn av samma årskull som sonen men som inte var med och spelade. Jag tycker det är juste att de ändå åker dit och hejar på sin klass.
Själv kände jag mig som en vissen blomma. Nej, det var ingen bra liknelse, som ett slokande träd kanske.
Äsch, nu snärjer jag in mig. Jag är trött och varm. Snart är jag tröttare och varmare, men då är förhoppningsvis gräset klippt i alla fall.
