Zäta

Nu kommer shopoholic-kollegan studsande och erkänner att hon köpt nya sandaler. Jag tycker att de ser precis likadana ut som dem hon förevisade förra veckan.
-Jo, men jag köpte nya likadana!

Jag förfasas en liten stund tills hon berättar att de gamla gick sönder. (Ja, så klart! De var ju ett helt år gamla!)

Sedan berättar hon att hon nog ska köpa nya solglasögon också. Hon har hittat ett par snygga på Synsam, för nästan tusen kronor. Jag har aldrig ens köpt jeans för så mycket pengar.

Nu är jag lite hård mot kollegan och tycker hon är en riktig liten Slösa.
För att försöka mildra mina hårda ord komplementerar jag hennes snygga klänning. Det är samma klänning som någon har i en glasögonreklam och jag ha faktisikt lagt märke till just den klänningen vid reklamen och tänkt att den är jättefin. Kollegan säger:
-Jaha! Den här klänningen är två år gammal!

Nauv aj hävv ö häddäjk. Its not najs. Aj käänt hävv häddäjk todäj.

Det bor en liten fjäril i mitt bröst. Hon fladdrar till med vingarna ibland och jag känner flaxet fem centimeter nedanför halsgropen.

Tre gånger har hon gästat mig. Första gången blev jag orolig och uppsökte läkare. Jag trodde att det var hjärtat som krånglade, eller att jag fått en liten propp i halspulsådern och att vingeslagen var ett tecken på att blodet hade svårt att ta sig förbi. Läkaren hittade ingenting som var fel och jag tror han drog slutsatsen att det var nervösa symptom, fastän han inte sa detta till mig. Och efter ett tag fladdrade fjärilen vidare för att besöka en annan blomma och jag tänkte inte mer på den.

Sedan kom hon tillbaka, och försvann.

Nu är hon åter tillbaka och har bott i min bröstkorg i några veckor. Hon fladdrar därinne några gånger varje dag. Ibland tycker jag att hennes vingar har växt och blivit kraftfullare, och ibland är hon tväremot vek och svag.

Nu får hon gärna flyga vidare. Hon gör mig orolig. Jag vet inte vad jag ska tro att hon vill.

De samlas i neongula flockar utmed vägarna under högsommaren. De har bara överkroppar och korta shorts. Deras kroppar är brunbrända och de kraftfulla musklerna glänser av svett. De bär tunga skor med tjocka sulor. De arbetar när vi andra njuter av semestervärmen. De är de manligaste av de manligaste men har det mest otacksamma jobbet.

Jag syftar förstås på vägarbetarna.

Så här låter det när vägarbetarens fru möter honom i dörren efter en hård arbetsdag:
-Hej älskling! Vad har du gjort idag?
-Jag har lagt tre meter asfalt.