Jag har sovit som en stock i natt. Inte bara för att jag är i stort behov av sömn utan främst för att maken satte upp en mörkläggningsgardin i sovrummet igår kväll.
Sonen fick också en, men tyckte det var för mörkt så vi drog inte ner den helt. I kväll kanske även dottern får samma förmån som övriga familjen. Hon brukar dock inte ha problem att sova när hon väl sover, och vaknar inte tidigt bara för att det är ljust.

En kväll, när dottern sovit en timma, vaknade hon och utbrast besviket:
-Åh, är det redan morgon.

Jag undrar hur länge det dröjer innan hon vänjer sig vid att det är ljust på kvällarna? Kanske lika länge som jag brukar behöva för att vänja mig vid mörkret när hösten kommer…