Dottern har varit och lekt hos en kompis.
Hon är lite uppskruvad när jag hämtar henne. Efter en stund får jag veta varför.
Hennes kamrat har berättat om sin farbror Götene.
En gång satt farbror Götene helt stilla så länge att en fågel kom och åt upp honom. Det blev bara skelettet kvar.
Nu är dottern lite rädd för fåglar.
Jag vet inte riktigt vad som är roligast. Om det är att dottern tror att farbrorn heter Götene, eller att EN fågel skulle orka vräka i sig en hel farbror, eller om det är att farbror Götene kunde sitta så stilla som krävdes för att inte skrämma fågeln medan den åt upp honom.
Jag kan inte bedöma om det är dottern som har missuppfattat något, eller hennes kamrat. Förmodligen och mest troligt både och.
