Igår hade vi avslutning med vår Tillväxtgrupp. Nu ska vi ha sommaruppehåll och dra igång efter semestrarna igen.

Vi hade tänkt grilla. Skulle vara hemma hos två av medlemmarna, som bor i Drömstan, och utnyttja de fina gräsytorna, lekplatserna och bänkarna i området. Klockan sex skulle vi träffas.
Halv sex var vi och kompletteringshandlade hambugerbröd och maken hämtade ut paket på posten. Det spöregnade. Det haglade. Åskan mullrade i kanten. Jag såg grillningen lösas upp av de hårda hagelkornen.
Klockan sex var vi på plats. Det regnade forfarande, men inte lika frenetiskt som tidigare. Och plötsligt höll det upp, och solen kom fram. Det var som om Gud själv tittade på oss och önskade oss en trevlig avslutningskväll.

Och det fick vi. Våra vänner hade bunkrat upp med grillkött, grönsallad, oliver (jag har börjat gilla oliver. Är det vuxenpoäng eller beror det på att jag varit i Italien några gånger nu…), insaltade tomater och paprika, grillad paprika, dryck och ett jättegott hembakat bröd.
När vi smort kråset så att magen stod i fyra hörn och vi kände oss mer än nöjda, berättade våra vänner att vi var välkomna upp i lägenheten för att avrunda med kaffe och kaka. Just då föll första droppen och sedan regnade det igen, medan vi satt inne och njöt av kaffe och en härligt chokladmousstårta.

Visst kan man tycka att vi hade tur med vädret. Själv tycker jag att det var Gud som visade omsorg och ville att vi skulle få det så bra som möjligt.
Tack och bock!