När maken inte orkade ligga kvar i sängen längre viskade han till mig:
-Det är dags att väcka mig nu…

Jag svepte med mig barnen ner för trappan, vi samlade ihop gårdagskvällens inslagna paket och kompletterade fatet med vit choklad-doppade jordgubbar med små söta kardemummaskorpor och gick sedan i samlad tropp uppför trappan igen.Blog Image

-Är ni beredda, viskade sonen frågande varvid vi nickade jakande.
Sonen öppnade dörren till sovrummet och så sjöng vi allt vad vi orkade för att väcka den “sovande” jubilaren.

Nyvaken och morgonyr satte han sig upp i sängen och visade upp sin mest överraskade sida.

Jag älskar de här små charaderna som vi bjuder barnen på. Glädjen är ändå äkta och det är det som räknas.

Av barnen fick maken en liten hopfällbar handsåg, en liten friluftsyxa och en grillrengörarborste. De två förstnämnda är till båten.
Av mig fick han ett par tunna sip-of-byxor med dragkedja både vid knät och vaden. De var en aning korta med blev godkända. Han fick också en fjärrstyrd helikopter med 150 meters radie på räckvidden och en halvmeters diameter på roterbladen.
Tyvärr blåser det för mycket för att han ska kunna testa den idag.

Nu håller jag på och pular i köket. Jag ska ta hand om disken efter frukosten och plocka ur och ladda om diskmaskinen. Jag har plockat i ordning lite i huset inför gästernas ankomst och jag ska skala potatis och göra tzatziki.
Jag har också hunnit skriva in några rader i datorn som utgör grunden för kommande lovsånger.

Maken går omkring med trimmern inför gräsklippning som han hoppas hinna före lunch, men nu kommer stora tunga regndroppar, så det kanske får anstå till bättre väder.

Det har varit en bra morgon. Familjen är sinnebilden av lycka och ro.
Jag stör mig inte ens mycket över att jag inte hunnit plocka blåklint till midsommarkransar.