Det var ju inte så svårt att locka med sig shopoholic-kollegan på en utgift. Hon var dessutom ett mycket gott moraliskt stöd. Efter att hon utan att blinka fått ett hål i varje öra, satt jag mig på den lilla pallen och kallsvettades. Det gjorde faktiskt lite ont när pistolen drev igenom örhänget och en liten stund efter kände jag det karaktäristiska snurret i pallet och suset i öronen. Jag betalade och drog med mig kollegan ut på en parkbänk där jag satt och andades medan den lilla svimningsstormen bedarrade.
Nu har jag ätit och lunchrasten är slut. Det gör fortfarande ont i öronen, bränner och spänner. Men nu är det i alla fall gjort. Jag har inga planer på att ta fler hål!
