Här är en liten historia som jag drog mig till minnes när jag läste Ranas blogg idag.
Sonen var rätt liten, och hade fått ont av röd stjärt. Vi hade förmanat honom att säga till oss så fort han kände att det sved, så att vi kunde smörja med Inytiol (alla barnföräldrars bästa vän).
Nu satt vi och åt middag. Jag hade lite bråttom för direkt efter maten skulle jag åka iväg (minns inte vart). När vi precis hade huggit in på maten säger sonen:
-Nu svider det mamma!
-Okej, då får pappa smörja dej när vi ätit klart. Jag ska ju åka sen vet du!
-Nej, vi kan göra det nu, så får du chansen!
Inför denna oemotståndliga logik kunde jag naturligtvis inte göra annat är kapitulera.
Och nu såg jag din andra kommentar!
Vad kul, jag ser fram emot att se halsbandet, tjiho!
haha jag han står ofta och steppar på gränsen för vad jag klarar av jag med, den käre Ernst. Men jag har kapitulerat, han ingår i mina somrar nu med sin galna ordsvada, jag tycker oftast det blir fint det han gör.vad jobbigt det låter med all migrän, jag hade mycket spänninghuvudvärk när jag var yngre, och det måste ju vara som en sommarbris jämfört med migrän. Hoppas det lättar på semestern!
Kram H