I går blev jag uppvaktad.
Maken strök mig över kinden och viskade:
-Grattis älskling!
när han såg att jag vaknat.
Barnen gav mig kramar och pussar och i bilen på väg till dagis/fritids sjöng de samstämt “Happy Birthday” två gånger. De sjunger riktigt bra de små juvelerna!
På jobbet fick jag också grattiskramar.
Senare på dagen pratade jag med min mamma i telefon för att fråga om hon ville följa med på konserten. Ville ville hon men hann hann hon inte. Hon hann inte komma ihåg att säga grattis heller. Men hon hade pratat in ett meddelande på min mobil fick jag veta. Jag lyssnade av det senare, men det var utan grattisantydningar. Hon sa bara:
-Vi ses på fredag!
Då är de hembjudna för att fira både min och makens födelsedagar.
När jag varit hemma ett tag ringde mamma dock upp igen och sjöng för mig i telefon.
Det var lite roligt att just hon först inte kom ihåg att säga grattis. Det var ju ändå hon som var med om den intensivaste upplevelsen den där varma sommardagen för 37 år sedan.
Maken bjöd mig på jättegod middag. Grillad marinadkyckling med färskpotatis och en jättegod bea-sås. Plus lite grönt och cider.
Innan maten fick jag presenter. Av lilla Svalan fick jag fyra lådor med fack för pärlförvaring. Hon visste inte om att jag själv plockade till mig dem när vi var på Biltema, la dem i makens varukorg och sedan gick över till Plantagen vägg i vägg och lät maken och barnen göra presentinköpen i fred.
Kanske skulle jag kunna bli något mer beräknande än contact-centerpersonal. Spion eller detektiv eller något annat utmanande.
Nu kunde jag glatt utropa:
-Åh, hurra, precis vad jag önskat mej! Utan att ljuga det allra minsta.
Av Guldgossen fick jag också en efterlängtad gåva. När han och maken hade lite shopingtid medan jag och lilla Svalan besökte lilla Svalans bästa kompis på sjukhus i Göteborg, så var de bland annat på Clas Olsson. Där införskaffades ett låtsasägg som man låter ligga med i kastrullen när man kokar riktiga ägg. Fejkägget får vara med om samma upplevelser som de riktiga äggen och kan därför med stor precision avslöja när äggen är löskokta, lagom kokta och hårdkokta.
Jag fick ett sådant ägg av min syster en gång för kanske 16 år sedan, men i våras hade det gjort sitt i mitt kök och föll isär. Efter vissa efterforskningar på nätet hittade jag sedan ägget på Clas Olsson till en rimlig penning.
Återigen fick jag säga:
-Åh va bra! Precis vad jag behöver.
Vilket naturligtvis resulterade i ramaskri från lilla Svalan.
-Jag vill också ge nånting som du behöver. Du BEHÖVER inte min present. Varför kan du inte BEHÖVA mitt paket!
Jag börjar misstänka att hon är på väg in i den labila sex-årsåldern…
Efter några omständiga förklaringar och försäkringar om att hennes present var minst lika uppskattad och BEHÖVD, så lugnade hon ner sig.
Makens present sparade jag till sist. Den var ju mest spännande eftersom jag inte visste vad han hittat på. Lite grann misstänkte jag att jag skulle få ett pannband eftersom han för någon vecka sedan kommenterat min förmåga att frysa om öronen så fort det blåser det minsta.
Jag gissade nästan rätt. Maken hade köpt en ”buff”. Det är en tub tyg av micro-nånting-bra utan sömmar som man kan använda som mössa, pannband, halsduk, rånarluva, pirathuvudbonad, munskydd, pulsvärmare och lite allt möjligt.
Det är ett bra tyg och går nog att städa med också tror jag.
Det finns tydligen 300 olika färger och mönster att välja mellan och maken hade köpt en med vit grundfärg och en softgrönt mönster. Passar dagens outfit med rutiga piratbyxor och randigt linne perfekt!
Det var en rolig och användbar present, någonting jag inte visste att jag behöver.
Av hela familjen fick jag också en jättevacker blombukett i rosa toner. Dottern var noga med att poängtera att den var från HELA FAMILJEN för att det skulle vara rättvist på fördelningsfronten men maken viskade senare till mig att den var mest från honom, faktiskt…
Eftersom han nyss fyllt år också så misstänker jag att han är på väg in i den där besvärliga 36-års-egoist-åldern. Den som jag nyss lämnat…
På mailen hade jag hälsningar från min morskusin som lever i Danmark och från en kompis och hennes familj i Linköping.
Precis innan jag skulle åka iväg till konserten ringde rara svärmor och gratulerade.
Idag har jag fått SMS från Italiensystern. Hon bad om ursäkt för att hon inte grattat igår men det hade jag inte förväntat mig. Idag reser hon nämligen hem till Sverige tillsammans med sin son, så jag förstår att hon ägnat hela dagen åt snurriga tankar om packning. Hon ska vara här en hel månad så det är ju inte lite man riskerar glömma bort i en sådan packning.
Förutom alla dessa uppmuntrande hälsningar så har jag ju också fått grattistillrop av er, mina bloggvänner. Det värmer också ska ni veta!
