Efter två sovmornar börjar jag nu närma mig ett tillstånd som kan kallas mänskligt.
Just nu har maken åkt för att handla båtmat, barnen leker och håller sams och jag har tänkt igenom min och barnens packlista inför båtsemestern.
Nu är det bara att invänta båtvädret. Det är okej om det regnar lite men det får inte blåsa för mycket. Jag illvägrar att åka över Vänern om det går höga vågor. Fyra timmar av gung-gung kommer tära på vårt äktenskap.
Å andra sidan kan det vara nog så påfrestande att gå här hemma och vänta med en make som är som en värpsjuk höna och inte kan tänkta, prata eller andas annat än båt-båt-båt. Jag har besvurit honom att inte prata båt, väder eller sjö mer än max tio gånger om dagen tills vi kommer iväg.
Ursprungsplanen var att resa i eftermiddag. Efter väderprognoskoll blev det framflyttat till måndag eftermiddag. Nu ligger vi och pendlar mellan måndag och tisdag. Det kan i värsta fall dröja till onsdag. (Om det dröjer till onsdag kan jag vara med på tjejjträff hos en kompis som jag inte träffat på länge, så JAG blir inte lidande.)
Om jag sköter mig ordenligt med packning och matlagning så kanske jag och barnen hinner åka och hälsa på hos mina föräldrar i eftermiddag. Där finns nu också min italien-syster och hennes son. Vi träffades i fredags men jag längtar redan efter dem igen.
Så nu måste jag hålla mitt löfte till mig själv och inte ägna semestern åt att blogga, utan kombinera nytta med vila.
Och snart är jag ju en utvilad Zäta också, gladare, piggare och med mindre huvudvärk. Det ser jag fram emot!
