Just nu kommer jag inte ihåg om jag hann läsa någon mer bok mellan “Aldrig fucka upp” och “Vi, de drunknade” men hur som helst är det den sistnämnda som blivit min semesterbok. I vanliga fall brukar jag nog klämma ett antal böcker under semestern men i år var jag så upptagen med att åka Dalslands kanal, att jag bara hunnit med denna enda.
“Vi, de drunknade” är skriven av Carsten Jensen och är en helt underbar bok. Jag har fängslats av de annorlunda beskrivningarna och insupit de vackr orden. Boken handlar om vad som försigår i den danska staden Marstal under cirka 100 år. Läsaren för följa några nyckelpersoner men det är staden och dess förhållande till havet som är den egentliga huvudersonen. Realistiska skildringar av krig och död blandas med fantastisk beskrivningar av livet som sjöman.
Ibland tycker jag boken går i stå och ibland hoppar den för snabbt mellan årtalen men för det mesta flyter man fint på raderna. Detta är inte ett verk om inbjuder till sträckläsning, den är inte andlöst spännande, inte rosenrött romantisk eller breddfull av vemod men det har DET och det räcker fullt ut till en omtumlande läsupplevelse.
