Om jag skriver
när det river
lindras klådan för en stund.
Pennan blir ett vapen,
klär av mig naken
och blottar själen, trind och rund.

Orden blir min terapi,
blir den kraft som står mig bi.
När jag lider, om jag gråter
är det pennans ord som låter.

Glada ord finns också där
och jag skriver när jag är kär.
All min lycka
vill jag uttrycka
för orden liksom bubblar här.

Men ibland kan ådran sina,
varje pennstreck blir en pina.
Även om jag vri´r och vänder
är det ingenting som händer.

Det kan bli så märkligt tyst,
som en kvinna, helt nyss kysst.
Jag tappar andan för ett slag
och sedan är min penna svag.

Nej, låt det flöda, porla, rinna.
Alla tankar vill jag hinna
pränta ner,
fler och fler.
Och till sist, i midnattstimma
ska jag mitt jag ärligt finna.