Precis när lunchen börjar öppnar sig himlen (det gör den i och för sig inte. Sällan är den väl mer sluten än när det regnar.) och regnet öser ner. Inte så kul när man ska gå till torgen och fynda.

Jag kommer på att det är rätt kul ändå. I alla fall med tanke på vilken dödssynd jag begick när jag och… äsch, när maken planterade magnolian. Jag glömde nämligen att vattna.

Egentligen kanske jag som kristen inte borde slänga mig med uttryck som ”dödssynd”. Efter lite letande i Bibeln har jag kommit fram till att den enda oförlåtbara synden är när man bedrövar Anden. Vad det innebär har jag inte lyckats läsa mig till. Någon har sagt att det innebär ett grovt förhärdat hjärta, men jag lämnar frågan obesvarad så länge.

Ordet ”dödssynd” är ändå gångbart i litterära sammanhang. Utebliven vattning vid nyplantering är nog ingen synd, men kan i alla fall innebära döden för den försummade plantan.

På min lunch är det Gud själv som försörjer både plantor och människor med vatten, och det rejält.

Själv försörjer jag mig med allergimedicin till Guldgossen och lunch till mig själv. Det sistnämnda blir två källarfrallor från Rådhusbageriet, som varken kan prestera chiabatta eller något grovt bröd. På brödet kommer jag lägga en fin curryröra med kräftor och aprikoser som jag köper i ett stånd på torget. Hade jag haft en aning om vad dyrt det är med röra från torget hade jag avstått det inköpet. För en liten ask med två skedar röra betalar jag 29 kronor. Hade jag kunnat med hade jag sagt “Tack, men nej tack!”
Nu är jag inte på det humöret i dag.
I stället muntrar jag upp mig med två fina orkidéer som ska få ersätta ett par överblommade pelargoner i vardagsrumsfönstret.
Till helgen blir det ett antal födelsedagskalas (tre) och jag hoppas att gästerna blir så bedårade av mina fina orkidéer att de glömmer lägga märke till att jag kanske inte har hunnit städa.
Orkidéerna har vit botten och mörklila fläckar. Mycket läckert.
De var billiga också! 75 kr/st.

Ett riktigt torgfynd!