Idag tog jag bilen.
Rent teoretiskt skulle jag ha kunnat cykla, men eftersom jag inte orkade städa klart igår så behöver jag skynda mig hem efter jobbet och jag sparar ungefär 20 minuter på att åka bil. På 20 minuter hinner jag dammsuga övervåningen.

Jag gillar att köra bil. Det är kul helt enkelt. Jag tog körkort som 18-åring och köpte min första bil inte så långt efter. Innan jag hade egen bil lånade jag föräldrarnas.
Minns att jag hade en teori om att det borde kunna gå att starta på vilken växel som helst, bara man släppte upp kopplingen tillräckligt sakta. Min äldre kusin och en kompis till honom påstod att det var omöjligt. Motorn skulle dö. Vi slog vad och jag vann. Från stillastående, med 4:an ilagd. Mamma och pappas bil.
Jag tror inte det var så hälsosamt för lamellerna dock.

Den bil jag äger nu, min tredje i livet, börjar bli lite till åren och jag och maken har funderingar på att ersätta den med en bensinsnålare. Vi talade om det när vi var ute och åkte i helgen. “Vi kanske borde köpa en ny bil”, sa vi till varann. Då hördes lilla Svalans röst från baksätet:
-Då kan vi passa på att köpa en husvagn också!

Jag tror jag behöver lära mina barn lite mer om pengars värde. Vad saker kostar och hur man måste prioritera bland inköpen.
Att ha två bilar när man bor i stan kan ju tyckas lite onödigt också, men så har vi prioriterat. Jag har alltid räknat mig själv som “bilburen ungdom” och tänker fortsätta med det så länge vi har råd. Med tanke på bensinpriserna kanske det inte är så länge till. I så fall blir jag bara “…ungdom” och det är ju inte fy skam det heller.