Idag var lilla Svalan inte alls sugen på att gå till skolan. Det var salta tårar och hulkande snyftningar när jag lämade henne. Jag vet att hon kommer få en bra dag, men det hjälper inte henne, eftersom hon inte vet det själv. Hon tror sig inte om att orka igenom dagen och vill mycket hellre ligga kvar hemma i sängen och sova två timmar till.

Jag är varken pjåskig eller benhård. Jag kramar, tröstar och uppmuntrar i vad jag anser vara lagom dos. Sedan överlämnar jag lilla Svalan i frökens kompetenta händer och åker till jobbet. Fast nu sitter jag här och tänker på hur hon mår. Är hon fortfarande ledsen? Har hon ätit någon frukost? Tror hon fortfarande att hon inte kommer orka igenom hela dagen?