Maken (jag ska snart fundera ut ett roligare blogg-namn på honom) har lovat laga minibacon med pasta, pesto och parmesan till middag idag.
Minibacon är Guldgossens benämning på små bitar knaperstekt bacon.
Idag har jag med mig en mogen banan, en liter minimjölk, två matskedar kakao och tre matskedar proteinpulver. Av detta ska det tillredas en mycket delikat diet-shake.
För två år sedan bantade jag bort några kilon. Det började med en metod som jag för tillfället har glömt namnet på. Upplägget var det samma som cambridge-kuren men några kronor (2) billigare. Pulvret var inget vidare läckert och dessutom dyrt eftersom det skulle intas tre gånger om dagen. När första omgången, som skulle räcka en månad, var slut efter bara två veckor, och jag bara gått ner 2 kilo mot utlovade 5-6, struntade jag högaktningsfullt i dylika dyrheter och gick i stället till Korpen och köpte billigt proteinpulver med samma innehållsförteckning som dyrpulvret. Jag kompletterade med betydligt billigare vitaminer från Apoteket och fibertabletter från hälsokosten och för ca 4-5 kr/portion påbörjade jag mitt nya liv.
Nu har jag lagt ner det livet, och bantar inget längre. Men ibland plockar jag fram proteinpulvret och mixar mig en drink till lunch. Mest händer det när det inte finns något annat lockande i frysen att göra matlåda av. Kanske borde jag köra igång en omgång bantning igen, jag skulle säkert bli jättesnygg (!) men jag känner mig inte fullt motiverad, och då är det ingen idé.
Hur som helst så misstänker jag att bacon och pasta med pesto och parmesanost kommer smaka smaskens ikväll efter min något magrare lunch.
