Det blev ett riktigt lyckat bröllop. Alla var glada och lyckliga, bruden var vacker som en dag och brudgummen stolt som en tupp.
Bröllopsfesten blev en härlig blandning av svenskt och albanskt. Maten var god och räckte till alla och lite till.
Den stora behållningen är:
Jag har varit med och gjort två människor glada och tacksamma och lyckliga.
Vi som samarbetat kring det här bröllopet har kommit varandra närmare. Vi vet att vi kan lita på varann och vi delar på bördor och glädje och det betyder oerhört mycket.
Jag har lärt mig att med hjälp av goda vänner, en fin familj och framförallt grundtryggheten från Jesus, så klarar jag av ganska mycket stress, utan att trilla igenom.
Jag skulle kunna berätta jättemycket från bröllopet och arrangemanget runt omkring men jag tror jag behåller det i hjärtat så länge.
Idag är jag bara skönt trött och lycklig och tacksam till alla runt omkring som på olika sätt hjälpt till och det är många människor som utan att tveka ställt upp och dragit sitt strå till stacken, bara för att vi frågat dem. Det är fantastiskt. Det finns så mycket god vilja, och så mycket ork och kunnande så det är inte klokt.
Några exempel:
Jag bad en kvinna tolka vigseln för släktingar som kom från London. Hon ställde upp som om det vore självklart och jag satt och tjuvlyssnade på henne lite under vigseln. Hon översatte nästan allting och det lät så proffsigt att jag blev rörd. Jag visste inte att hon var så duktig, som en utbildad simultantolk lät det.
Med bara några få dagars varsel fick vänninan ihop tillräckligt med personer för matlagning och servering. Och “servicen” under festen var jättebra. Servieringspersonalen fick jobba riktigt hårt i köket eftersom vi bara hade 5 timmar på oss från det att vigseln började tills dess gästerna gick hem och under den tiden skulle det hinna serveras en trerätters middag samt tårta. Allt gick hur smidigt som helst. Maten var varm, god och proffsigt serverad. Det var ingenting som inte klaffade. Jag är djupt imponerad, och särskilt över serveringsfolkets egna initiativ där jag som borde ha tänkt igenom allt och förberett, själv missade i tankeverksamheten.
Dekorationen i kyrkan hade jag tänkt att vi skulle hinna med under lördagsförmiddagen. Det hade aldrig gått om inte pianisten och pastorn ställt upp och varit iväg och köpt blommor och ställt i ordning. Nu blev kyrksalen mycket vackrare smyckad än om vi själva hade gjort allt.
–
Det är otroligt tryggt och en sån fantastisk förmån att vara med i en församling. Människor man inte känner och ibland inte ens vet namnet på, finns där som en underbar stöttande famn att falla ner i om det behövs. Ingen kan vara rikare än den som har ett stort nätverk av människor runt omkring sig som är beredda att ställa upp för varann. Och man gör det inte av plikt under suckar och stön utan för att man vill, man tycker det är roligt och det finns så mycket kärlek!
