Zäta

Jag är fortfarande lite trött efter bröllopet. Det var intensiva dagar fram till i lördags.

Så här såg torsdagen ut för en vecka sedan:

Kl 05.45 Väckarklockan ringer. Känner mig pigg och fräsch och studsar ut till toaletten och skriver en sida i min dagbok samtidigt som jag kissar. Det är skönt att börja dagen så, att samla tankarna lite grann och sätta dem på pränt. Och naturligtvis gör jag det samtidigt som jag kissar, inga dyra droppar av min tid får gå till spillo, i alla fall inte på morgonen.
Jag gör mig i ordning och går ner och äter frukost, samtidigt som jag förbereder Lilla Svalans fruktburk och Guldgossens gympapåse.

Kl 06.45 Det är dags att väcka barnen och få på dem kläder, ge dem rena tänder och få dem på gott humör (vilket inte brukar vara några problem när det gäller Guldgossen, som ärvt sin mors förmåga att vid behov studsa upp ur sängen, men är något mera vanskligt när det gäller den delikata blomman som lilla Svalan är på mornarna).

Kl 07.15 Vi går ner och tar på oss ytterkläder och försöker få med oss så många skolväskor, gympapåsar, gummistövlar och lunchlådor som möjligt.

Kl 07.30 Barnen lämnas på skolan. Jag pussar och kramar lilla Svalan och försöker lämna Guldgossen i fred så mycket som möjligt.

Kl 07.47 Jag kommer till jobbet och bloggar lite, rensar bland alla spam i inkorgen och pratar lite med andra morgontidiga kollegor.

Kl 08.00 Jobbet börjar med samling och genomgång av dagen. Sen är det bara att jobba, jobba, jobba.

Kl 10.00 Fikarast. Jag har med mig en rutten nektarin som jag slänger efter ett bett. Sen är det mer jobb, jobb, jobb.

Kl 12.00 Jag äter en banan medan jag knyter skorna och skyndar sedan med snabba steg till BR Leksaker för att hitta en present till lilla Svalans kompis som har kalas på lördag. När jag ändå är i närheten av en livsmedelsbutik köper jag ett paket knäckebröd och en vitlöksbagett. Bagetten äter jag medan jag småspringer till kyrkan.
I kyrkan skär jag till små kort som vi ska ha på bröllopet för gästerna att skriva personliga hälsningar på.

Kl 12.42 Tillbaka till jobbet och redo att börja jobba, jobba, jobba.

Kl 15.00 Fikarast igen. Jag njuter av ett halvt äpple och två havreknäcke med kräftstjärtsost. Borde man inte göra tubar med större hål när man gör ost med stora rumpbitar i?

Kl 16.45 Jag borde ha åkt från jobbet för att hinna hämta barnen i tid, men som vanligt kommer jag iväg lite för sent.

Kl 17.05 Jag är framme vid skolan och hämtar barnen. De är upptagna med ett dataspel och inte allt för sugna på att följa med hem, men jag får med mig deras saker och till och med dem själva till slut.

Kl 17.17 Vi är hemma och Guldgossen börjar genast med läxorna medan lilla Svalan hjälper mig att duka fram. Jag kokar snabbmakaroner och micrar köttbullar och brer mig en macka medan jag hejjar på barnen som värsta lagledaren för att få dem att hinna äta upp innan vi måste åka.

Kl 17.30 Vi borde ha åkt.

Kl 17.43 Vi tar på oss ytterkläder och åker för att hämta en kompis till lilla Svalan innan det bär av ut till Örslösa och Royal Rangers. När jag hämtar fröken A ställs jag inför en omöjlighet.
Fröken A bor med sin familj en bit utanför staden. För att komma in på hennes tomt är man tvungen att göra en kraftig vänstersväng, in genom två vackra vita, men trånga grindar. Om jag kommer åkandes med Volvon, eller Mitsubishin, så brukar det gå bra (eftersom jag är en så fantastiskt bra bilförare) men med Saaben, som har en svängradie som en traktor med dubbelsläp, brukar det vara knivigt.
Jag kom in i alla fall, utan att köra ner varken höger eller vänster grindstolpe, men sen fick jag se det värsta. Medan Fröken A skuttandes hoppade in i bilen upptäckte jag att framför mig på framfartsvägen, stod en bil parkerad och blockerade effektivt vägen upp till vändplatsen bakom huset. Jag skulle alltså bli tvungen att backa för att ta mig ut från tomten. Och att backandes svänga med en uschlig Saab, och med en kohage rakt bakom… det kräver sin kvinna.
-Neej, sa jag högt till barnen, det här kommer aldrig gå.

Och på den pittoreska verandan stod Fröken A´s mamma och vinkade adjö och gjorde ingen ansats till att vilja gå in i huset förrän vi försvunnit bort i fjärran. Jag skulle alltså även bli tvungen att backa med publik.
Oändligt försiktigt, men ett öga på varje backspegel och två ögon i nacken, backade jag nerför deras smala uppfartsväg. Jag försökte hålla mig så långt till höger som möjligt för att få lite svängradie.
Och det lyckades! Jag kom ut från tomten utan att ha kört ner varken grindstolpar, kostängsel eller eventuella kringspringande barn. Guldgossen gav mig rungande applåder och jubel och jag kände mig faktiskt värd det.

Kl 18.00 Jag lämnar av barnen i Örslösaskogen efter att ha kört bara aningens för fort på den kringelikrokiga vägen, bara aningen lockad av Saabens fina kurvtagning. Lilla Svalan som varit lite orolig för att lämnas ensam blir eld och lågor när hon för höra att hennes grupp ska göra en hemlig utflykt, och det är inga problem att skiljas. Med en mer hastighetsbegränsningsanpassad fart styr jag kosan tillbaka till Lidköping.

Kl 18.30 Jag sitter tillsammans med en hel matsal full av andra föräldrar och lyssnar på information från skolans nya rektor. Hon berättar om de skriftliga omdömen som kommer lämnas för alla barn från och med vårterminen, och uppmanar föräldrarna att inte resa så mycket på semester för barnen missar så mycket i skolan då. Sedan tågar alla föräldrar till respektive klassrum och jag hamnar hos lilla Svalan. Det är helt otroligt vad mycket pedagogik som ligger bakom lärandet redan i förskoleklassen. Och mellan raderna när de två handläggarna berättar om elevernas dag, utläser jag så mycket omsorg och omtanke och genuint intresse att jag blir rörd.

Kl 20.00 Föräldramötet är slut och trots att jag helst skulle vilja stanna kvar och mingla med de andra föräldrarna ilar jag till bilen för nästa uppdrag.

Kl 20.10 Jag hämtar upp väninnan och tillsammans far vi till Willys för att köpa bröllopsmat. Vi får riktigt roligt där vi springer runt och letar efter solrosfrön, pepparrotskräm och annat som jag inte brukar handla till vardags. Två gånger får vi fråga oss fram men för övrigt fyller vi problemfritt våra kundvagnar till brädden med fynd av kyckling (11 kilo), potatisgratäng (14 kilo) och diverse grönsaker.
Men framme vid drickan går vi bet. Hur i all sin dar ska vi lyckas få med oss åtta backar dreck? Det är redan överfullt i kundvagnarna och ingen av oss har varken ork eller vilja att gå ut efter någon ny kundvagn.
Vem är förresten utrustad med extra armar för att köra den?
Och kundradion har redan meddelat att vi passerat stängningstid och att alla kunder (vilka för tillfället bara utgörs av mig och väninnan och en mjölkbehövande småbarnsfar) ombeds lämna butiken.
Väninnan tror inte att hon kan kompletteringshandla drickor i morgon, dels på grund av tidsbrist, och dels för att hon måste släpa med sig sina två små barn samtidigt. Den ekvationen fick inte jag heller ihop.
Jag kommer vara upptagen på lunchen med att hämta tårtlock, och direkt efter jobbet måste jag gå till kyrkan och låsa upp för de andra som kommer för att förbereda bröllopet tillsammans med mig.
Väninnan föreslår att Förundersökningsledaren ska köpa dricka. Men han åker direkt från jobbet och hämtar barnen (vars kläder jag måste packa i natt) och skjutsar dem till mina föräldrar. Därifrån ska han ta med sig båtkärran tillbaka till kyrkan och komma och hjälpa till, och det tar en stund att köra två mil i 30 km/h så det gick inte heller. Vi enas om att väninnans man får rycka ut efter sitt jobb i stället.

Flamsiga och trötta står vi i kön. Väninnan kan inte låta bli att tala om för dem framför oss att vi inte ska ha all maten själva, det är till ett bröllop. Jag funderar på hur troligt det är att någon över huvud taget skulle kunna tro att man köper 14 kilo potatisgratäng för att äta själv.

-Potatisgratängen var glutenfri väl, frågar väninnan. Jag läser på påsen. Inget vete som stabiliseringsmedel… men längst ner, som allra sista ingrediens står veteprotein. Till synes planlöst ditstoppat av ingen som helst anledning. Typiskt!
Jag erbjuder mig att göra en glutenfri potatisgratäng när jag kommer hem. Ögonen går redan i kort men det får gå. Jag spurtar tillbaka genom hela affären och köper en liten vispgrädde. Det blir ingen bra potatisgratäng utan grädde. Och så springer jag till grönsaksavdelningen och kompletterar med potatis. Det blir ingen bra potatisgratäng utan potatis!
Under min språngmarch har väninnan börjat lasta på och jag plockar i kassarna, som vi glömmer att betala för. Kassörskan tittar trött på oss och säger att det inget gör.
Man kanske skulle sätta i system att handla så sent på kvällarna att kassörskan hinner slå ut kassan innan man lämnar affären. Vi sparade 14 kronor!

Kl 21.20 Vi lämnar affären med sju fulla kassar. Det är två med frysvaror, två med kylvaror, en med sallad och två med ”resten”. Jag ska ta hem det mesta men på grund av kylskåpsutrymmesbrist får väninnan ta hem en kylkasse. Jag släpper av henne hemma hos sig, med kassen.

Kl 21.47 Jag kommer hem. På vägen hem har jag längtat efter Förundersökningsledaren och föreställt mig hur han kramar om min trötta själ och hjälper mig packa ur bilen, ta hand om allt som ska vara kallt, och kanske (nu skenar drömmen iväg lite) erbjuder sig att koka en kopp te åt mig.
När jag kliver in från garaget är det väldigt tyst i huset. VÄLDIGT tyst. Jag stoppar papperskassarna med kyckling och glass direkt ner i frysboxen. Efter lite ommöblering får de faktiskt plats.
Jag ställer upp kassarna med sallad och allt annat i förrådet och bär in kylkassen till kylskåpet. Innan jag plockar ur den smyger jag upp för trappan till sovrummet. Där ligger Förundersökningsledaren och snarkar. Han brukar inte snarka men nu sover han tydligen hårt.
Suck!
Ingen hjälp.
Och inget öra att stjälpa i det som ligger och skvalpar i mina tankar heller. Det hade jag behövt. Jag känner mig oändligt ensam trots ett hus fullt av människor.
Men vid trappan ser jag att Förundersökningsledare och barnen gemensamt packat kläder och leksaker för morgondagens övernattning. Tack och lov! Då behöver jag i alla fall inte göra det i natt.

Kl 22.30 Det går inte så fort att skala potatisen även om jag bestämt mig för att låtsas vara superkvinnan, igen. När jag packade in kylvarorna upptäckte jag att gräddpaketet hamnat i väninnans kasse. Nu får det bli mindre god potatisgratäng, med mjölk och en extra smörklick i stället.
Jag och väninnan hinner ringa till varandra några gånger och kolla upp sådant vi befarat att vi glömt.
Jag kokar potatisen för att snabba upp tiden i ugnen. Medan potatisen kokar läser jag några favoritbloggar. Potatisen kokar nästan sönder men det struntar jag i. Det kommer ändå bli en ätbar glutenfri potatisgratäng.

Kl 23.02 Medan gratängen bakar sig sätter jag mig ner och tänker igenom allt som måste med till kyrkan i morgon. Jag skriver listor och packar i kassar. En lista ska Förundersökningsledaren få för han får ansvaret för att frakta kyl- och frysvaror när han hämtat barnen efter skolan och ska köra dem till mormor. Jag noterar var allting står; två kassar i frysen, sju påsar potatisgratäng i kylen och så vidare. Vårt tighta tidsschema i morgon lämnar inget utrymme för glömda saker.

Kl 00.15 Jag är så trött så jag nästan kräks.
Jag struntar i att borsta tänderna och stupar i säng bredvid min sedan länge sovande man. I morgon är det dags igen. Jag ser fram mot ännu en dag av stress och full fart.
Stress och full fart… Just det, det är de faktorerna som brukar ge mig huvudvärk. Bäst att lägga sig med TNS:en en halvtimma också. Det är inte läge att få migrän i morgon.

Kl 00.30 Jag somnar med TENS-apparaten påslagen.

Kl 02.30 Jag vaknar och stänger av TENS:en och går upp och kissar.

Kl 05.45 Väckarklockan annonserar att det är dags att vakna igen.