Det blev mycket sång och musik i går.
Först var det ju förmiddagsgudstjänsten med parentationen. Vår pastor höll i den och talade så att jag tror alla i salen rördes till tårar, även jag. Som tur var sjöng jag innan talet så jag lyckades hålla mig från att gråta under sången. Förundersökningsledaren kompade på gitarr och han spelade ovanligt bra. Jag tycker (konstigt nog… Jag är inte alls partisk!) att Förundersökningsledaren för det mesta trakterar gitarren på ett utmärkt sätt men igår var det alldeles extra bra. Mycket känsla förmedlades av de vibrerande strängarna och jag fick göra mitt bästa för att ge så mycket inlevelse som möjligt jag också.
Efter gudstjänsten var vi ute hela familjen och åt lunch på stan. Förundersökningsledaren och jag lyxade till det med trerätters. Räksoppa med ostbröd, parmalindad kyckligenfilé med mozarella, hasselbakspotatis och rödvinssås och till efterrätt chokladpannacotta med kolasås och färsk frukt.
På eftermiddagen lämnade vi barnen hos vänner och återvände till kyrkan för att öva lovsånger till kvällen konsert/gudstjänst med Simon Ådahl. Simon anlände en och en halv timma före mötet så vi hann prata och fika lite tillsammans efter att han ställt in sitt ljud. Och framför allt hann vi be.
Jag var lite nyfiken på hurdan han skulle verka. Simon Ådahl har jobbat med musik i hur många år som helst. I många år var han gitarrist (eller om det var basist) i gruppen Edin-Ådahl. De har bland annat vunnit Melodifestivalen och speciellt bland kristna är det mycket välkända. Jag funderade på om herr Ådahl var en typisk Stockholmare, lite stöddig, lite trångsynt och lite för gå-påig.
Mina “farhågor” visade sig inte stämma. För det första är Simon Gävlebo. Bara en så´n sak. Aningen stöddig och kanske lite gå-påig var han allt, men mycket långt ifrån trångsynt. Mitt intryck är att han är en helt härlig människa som är och vill vara så lyhörd för Gud som möjligt.
Simon Ådahl
Under gudstjänsten var vi tre kvinnor och min man, som ledde lovsången tillsammans innan predikan. Jag trodde det skulle vara lite pirrigt att stå och sjunga med en “kändis” som åhörare men det är ganska fånigt, om dock mänskligt, att tänka så.
Det är en helt annan sak att sjunga en “vanlig” sång och att sjunga lovsånger. Lovsång riktar sig direkt till Gud och med fokus på Honom har det ingen betydelse hur det låter. Gud lyssnar inte efter falska toner, Han lyssnar till tonerna från hjärtat.
