Nu har vågen av bus eller godis-sägande barn mattats av.
Några hade masker som såg ut som Muncks målning “Skriket”, andra var djävlar och många var häxor. Några var bara allmänt utklädda.
Jag har delat ut klubbor och nallat lite av godiset jag köpt till Guldgossens födelsedagskalas.
I morses berättade en kollega om hennes busskompis. Busskompisen är världens omtänksammaste, barnvänligaste och förtänksamma kvinna och hade naturligtvis bunkrat upp med ett rejält godisförråd inför kvällen begivenheter. Igår kväll skulle hon bara smaka lite på lakritsen. Barn gillar ju ändå inte lakrits. Rätt som det var var godispåsen tom. På någon förunderligt sätt hade hon lyckats sätta i sig allt godiset själv.
Hon hade vaknat mitt i natten och rapat center.
Jag har dock hållit mig i från godiset, än så länge.
Men nu är det fredagskväll. Jag tycker allt att jag borde mysa lite med barnen. Mysa med popcorn och… kanske lite chips!
