Läste på Jensens blogg att hennes man råkat illa ut i helgen.
http://jensenstankar.blogspot.com/2008/11/frresten.html
Även min käre Förundersökningsledare råkade ut för en fadäs.
I lördags kväll tog han med sig barnen till Örslösa för en mörkerspårning. Utrustade med långkalsonger och ficklampor gav de sig ut på vandring och utmed den reflexsnitslade stigen fick de också olika uppdrag att utföra. Förundersökningsledaren bildade ett lag tillsammans med en annan lång gosse och våra två barn.
Ett av uppdragen gick ut på att bära en rejäl planka, mellan benen, baklänges.
Guldgossen gick rättvänd längst fram och agerade kapten och ledstjärna. Förundersökningsledaren och den andre långe bar i var sin ända och lilla Svalan skulle bära på mitten, men sina korta ben blev hon istället sittandes på brädan.
Rätt som det var snubblade Förundersökningsledaren och blev sittandes på brädan. Tyvärr hann han inte dra bort händerna innan han dråsade i backen och klämde fast båda händernas fingrar mellan brädan (som han satt på) och en sten.
Inte kom han loss heller. Eftersom händerna satt fast kunde han inte resa sig. Några hjälpsamma människor fick lyfta bort brädan innan han kunde inspektera skadorna. Huden var bortskrapad och det rann blod från fingrarna. Medan han fick hjälp att sprita rent och plåstra om kom han på:
“Jag ska ju spela gitarr i morgon!”
Men innan Förundersökningsledaren tog hand om sina skadade händer gjorde han och hans lagkamrater naturligtvis klart tävlingsgrenen och stapplade vidare i mörkret med plankan. Det är så riktiga män gör har han förklarat.
Riktiga män klarar till min stora lättnad också av att spela gitarr trots tillknôcklade fingrar. Det gick bra med både sång och spel i söndags. Förundersökningsledaren smorde in såren med ahlsolgel som torkar ut vätskande sår och kompletterade med ett plåster där det var som värst.
Gå nu in och läs vad Jensens man haft för sig i helgen och håll med om att det är aningen värre än Förundersökningsledarens fingrar.