Hur ska jag definiera min insats i gårdagens julkonsert?
Det gick bättre än det borde gjort med tanke på förkylningen.
Det gick inte lika bra som det skulle gjort om jag inte varit förkyld.
Kvartettsången lyfte inte riktigt. Både jag och alten var förkylda och det förstörde lite. Sen tror jag att vi blev nervösa av att ha övat lite för lite det sista.
Det lät väl säkert helt okej men inte perfekt.
Ave Maria var okej också. Jag tror jag surnade på några toner, men inget den utan ett musikaliskt tränat öra kunde höra.
Stilla Natt-versen funkade fint ända fram till den sista låga sluttonen då det blev falskt och eländigt innan jag kunde rädda upp den. Tråkigt!
Det som var mest tråkigt med hela tillställningen var att trots att det var mer än fullsatt i kyrkan (folk stod till och med upp under hela den nästan två timmar långa konserten) så saknade jag två personer i publiken. Jag hade så gärna velat att min mamma och min syster var där och lyssnade.
Jag erkänner att det är fånigt och ganska fyra-års:”Mamma, kolla vad jag kan!” men i alla fall. Jag hade så gärna velat haft dem där.
