I morses hade jag lite otur med hjärnan. Den drabbades av akut minnesstörning.
Det började med att jag skulle leka snäll mamma och låta barnen titta lite på julkalendern innan vi for till skolan. Jag tycker också att årets julkalender är bra så vi råkade titta en aning för länge och jag lyckades inte leverera barnen förrän precis när frukosten började.
När jag skulle lämna av mina telningar upptäckte vi att jag glömt lilla Svalans väska hemma. Jag släppte av barnen och skyndade mig hem efter väskan. När jag hämtat den och hängt upp den på lilla Svalans krok vid hennes klassrum gick jag för att dela ut den obligatoriska hej då-kramen. Lilla Svalan satt med sina frukostätande klasskamrater i matsalen. Hon frågade om jag hämtat väskan och hängt upp den ordentligt. När jag lovade att det var utfört sa hon:
-Tog du med regnkläderna också mamma, det ska regna idag!
Nej, några regnkläder fick jag inte med, och nu var klockan för mycket för att jag skulle hinna. Jag fick bannor av min yngsta avkomma och for slokörad till jobbet, dit jag lyckades hinna en minut före åtta.
Äsch, du har bara större andel snor än celler kvar däruppe. Det reder sig. ;o)
Kram från en som har samma fördelning.