Jag har lämnat Guldgossen och en, för dagen förnöjd lilla Svalan till skolans vård och utmaningar, och går med långsamma, dröjande steg tillbaka till bilen. Den makliga takten kommer sig av att jag vill suga ut den sista lilla resten av helgkänsla innan jag kastar mig in i arbetsveckan på nytt.
Helgen har varit alldeles för kort. Jag har inte varit hemma så mycket och har liksom inte hunnit landa, varken i mig själv eller i hemmet, eller i familjen. Och nu är det redan ny vecka och det är meningen att jag ska vara pigg och fräsch, ha laddat batterierna och startat om hjärnkontoret.
Jag tycker inte att jag kan leva upp till någon av de delarna.
Om helgen var en karamell, så har jag knappt hunnit stoppa den i munnen ännu, än mindre känna smaken, och definitivt inte fått del av sockerchoken…
