Lilla Svalan var ynklig i morses. Hon hostade, var snuvig och hade ganska ont i halsen. Hon kunde knappt prata och var väldigt rosslig. När hon hostade lät det så där skrällande och lung-ut-och-in-vändande att jag bara ville hålla om henne tills det gick över.

Jag bjöd henne på vatten och strök hennes panna och…
…hämtade febertermometern.

37.0

-Du får gå till skolan idag lilla Svalan.
-Men jag vill vara hemma. Jag känner mig så konstig.
-Det är bara för att du inte ätit frukost än. När du ätit lite så kommer det kännas bättre i halsen ska du se.

Jag är en stenhård mamma.
Men hon grät inte när jag lämnade henne utan var själv övertygad om att hon snart skulle må bättre. Och jag lovade att hon skulle få ringa mig om hon inte kände sig pigg, och jag pratade med hennes lärare som försäkrade mig att de skulle hålla ett extra öga på henne.

Nu är klockan tjugo i elva.
Ingen liten Svala har ringt.