Just nu läser jag Jan Guillous bok “Men inte om det gäller din dotter”.
Jag har funderat på att ge ett litet omdöme om boken men dragit mig för att skriva något bara för att herr Guillous efternamn är så svårstavat. Nu har jag i alla fall tagit reda på rätt stavning, och nu kommer jag inte på vad jag vill skriva om boken.
Jag har alltid gillat Guillous böcker. Han skriver lättfattligt och oftast utan omsvep och den sakliga ton han håller brukar inte förta spänningen i handlingen.
Men när det gäller “Men inte om det gäller din dotter” så är jag inte lika medryckt som jag brukar bli. Den här gången har författaren valt att föra handlingen framåt genom flera olika personers synvinkel. Det är visserligen ett litterärt grepp som brukar gå hem, men istället för att nyansera historien blir den urvattnat tunn och ointressant.
Hamilton har förvandlats från en självklar huvudperson till någon slags märklig mysfarbror som tillhandahåller internationella kontakter och däremellan agerar husmor på sin stora herrgård.
Nu börjar boken närma sig sitt slut och jag ser fram mot att det i alla fall ska bli någon sorts spännande slutknorr. Om inte så blir jag rent av besviken.
