Vilken fantastisk helg vi har haft, familjen Zäta!
På fredagskvällen bestämde Förundersökningsledaren att vi skulle mysa till det med pizzastenspizza. Förundersökningsledaren bestämde och jag fick stå för utförandet eftersom han stängde in sig på kontoret och letade fram passande gitarrljud till helgens framträdanden.
Det är första gången vi stenpizza utan att ha gäster att imponera på. Riktig vardagslyx skulle jag vilja påstå. Det blev inte mindre lyxigt av att Guldgossen har börjat gilla pizza, i alla fall så länge han får bestämma “pålägg” helt efter eget huvud och i lagoma mängder. Lilla Svalan rynkar än så länge på näsan åt dylika läckerheter men hon fick en rejäl macka bakad av pizzadeg i stället och var lika glad för den som vi var åt våra pizzor.
Höjden av lyx under fredagskvällen var nog ändå när Förundersökningsledaren efter avslutad måltid kommenderade upp mig till TV-rummet där jag fick sitta och fortsätta myset tillsammans med barnen medan han ensam tog sig an disk och köksröjning.
Lördagen är ni redan invigda i. Kaffestugan, barnen hos mormor och morfar och Förundersökningsledaren på en givande lärljungadag.
När jag dammsugit hemma (det blev ingen lapptäckssömnad) for jag till mina föräldrar för en skön kväll. Det snöade lätt på vägen dit och av någon anledning fick det mig att längta efter våfflor. Gissa om jag blev positivt överraskad när min mamma lite senare på kvällen berättade att hon tänkt att vi kunde grädda våfflor!
Melodifestivalen var som vanligt ömsom vin, ömsom vatten.
Velvet-tjejjen sjöng aningen bättre än hon brukar.
Rapp-gossen med anhang var bara för tråkig.
MBD (eller vad det nu är de heter) var rätt tråkiga också. Det är ju bara Erik där som kan sjunga någorlunda.
BWO har aldrig någonsin appelerat på mig. Visst är han söt den lille hårfagre Martin men han sjunger inte bäst och jag tilltalas inte av de andra två kufarna heller.
Sofia sjöng på grekiska och då kunde hon ju ha varit med i den grekiska festivalen istället. Det räcker med svenska och engelska tycker jag, men låten var bra. Jag förstår att den blev den internationella juryns val.
Den unga tösen, Molly tror jag hon hette, var en positiv överraskning. Ungefär som Sanna Nielsen fast utan enerverande vibrato.
Mikael Rickfors var riktigt bra. Jag trodde han skulle göra bort sig och bara vara en gammal stöt men han körde sin grej utan att göra sig till och låten var lite lagom fartig också.
Vid presentationen av Rickfors sa speakerrösten något om -71. Jag tror det var att han fick sin första hit då. När låten hållit på ett tag sa min mamma:
-Tänk att han är lika gammal som dej. Då ser ju i alla fall du mycket yngre ut!
-Va, han kan väl inte vara lika gammal som jag heller! kontrade jag förskräckt.
-Jo, men sa de inte att han var född -71. Det är ju du med.
-Nej. Han kan inte vara 38!
Så här långt i konversationen bestämde sig lilla Svalan för att lägga sig i också.
-Mamma, är du 38?
-Ja, så gammal är jag i år.
-Jag älskar dej ändå mamma.
-Tack ska du ha gumman. Det var väl för väl!
Om det här hade varit en lycklig historia så skulle samtalet tagit slut där. Men det gjorde det inte. Lilla Svalan hade ytterligare en replik att leverera.
-Ja, jag tycker om gamla människor.
När melodifestivalen var slut och det var dags att åka hem upptäckte vi att det snöat ganska rejält under hela kvällen. Bilen var inbäddad i ett minst fem centimeter tjockt täcke av snö. Jag bestämde mig för att leka miljöovän och varmkörde bilen ett tag medan jag borstade bort all snö från bode rutor, tak och motorhuv inför en säkrare hemfärd. När jobbet var klart sprang jag in och hämtade barnen och sedan började en ganska spännande hemfärd. Framfartsvägen till mina föräldrars gård var igensnöad och drivig och det gällde att styra rakt fram med ganska god fart för att inte antingen fastna eller hamna i diket. Ute på 44:an var det något bättre för där kunde jag i alla fall följa i andra bilars spår men någon plogbil hade inte hunnit ut än och jag satt på helspänn hela vägen hem.
Förundersökningsledaren ringde utmed vägen och undrade vart vi tagit vägen för han hade kommit hem tidigare och hunnit bli lite orolig. Barnen tyckte i alla fall inte att det var lika spännande som jag för de somnade snabbt, hypnotiserade av den fallande snön i ljuset från billyktorna.
Idag har vi varit på en riktigt bra gudstjäns på förmiddagen. Marias lovsångsteam spelade och sjöng och det var riktigt härlig stämning. Jag fick äntligen höra (och se) Förundersökningsledaren spela elgitarr och det var en fröjd för flera sinnen.
Jan Sköld predikade (man kan höra predikan på kyrkans hemsida www.pingstlidkoping.se) om bön. Jan är en härlig typ. Som en udda fågel men med mycket visdom att dela med sig av.
Efter gudstjänsten fikade vi i Kaffestugan och sedan åkte vi raka vägen till McDonald´s och hämtade mat. Det var väl inte riktigt meningen att ta allt i bakvänd ordning men så kan det gå. När alla strips var uppätna och både jag och Förundersökningsledaren kände oss riktigt svullna, bytte vi om till varma kläder och drog med oss barnen ut till Villabacken.
Nu har vi nyss kommit hem från några glada åk med pulka, tefat och bob och barnen sitter i badet och Förundersökningsledaren har tänt en brasa och förberett kvällsmaten som kommer bestå av nygräddade baguetter och smoothie.
Klockan är redan halv sju så det är inte så mycket helg kvar. När vi ätit och stoppad barnen i säng tror jag att vi vuxna avslutar dagen med Beck.
