Familjen Zäta har ganska korta kvällsritualer.
Det är pyjamas på, tandborstning, dagens sista sittning på toa och så “Gud som haver”, “Det går en liten ängel” och frivillig egenformulerad bön.

I flera veckor har vi bett för Guldgossens fotvårtor (han har haft fyra stycken och de två största var ena riktiga baddare) och nu verkar de vara på återtågande. Tackom och lovom! Lilla Svalan har också uppsänt innerliga böner om att min vårta på näsan ska försvinna – vilket den gjort.

Ikväll bad lilla Svalan så här:
“Jesus, gör så att jag inte blir sjuk i morgon. Jag bajsade massa, massa, massa lösbajs förrut. Och det flöt!”