Bilradion är inrattad på Radio Väst och spelar upp ett reportage från den stora manifestationen för Saab igår. Mona Sahlin använder sin allra mest pådrivande röst och går hårt åt regeringen som inte vill skjuta till pengar för att rädda Saab. ”De påstår att de lyssnar. Men nu måste de sluta lyssna och börja agera.” skalderar hon.
Röstfiske, tänker jag. Hon räknar med att hela Trollhättan kommer rösta på henne i det stundande valet, och hon behöver inte oroa sig för konsekvenserna för sina uttalande för hon kan också räkna med att regeringen inte kommer gå in med några bortkastade pengar.
Sedan intervjuar de ”vanligt folk”. En mycket uppbragt gammal dam får komma till tals. Hennes man var en av de första som jobbade på Saab och hennes svärson jobbar där nu.
-Dâ é fasansvärt dâ som händer nu. Di får ju tänka på folket som drabbas. Jag tôcker di sa jâra nôt, antingen rejeringa eller… vem som helst!
Förrutom den mustiga västgötskan reagerar jag också på ordet ”fasansvärt”. Denna härliga påhittade blandning av fasansfullt och fruktansvärt har jag också nyttjat. Men det var länge sedan. Jag trodde nog att det var lite ”Skälvumska” men där hade jag tydligen fel.
