Idag skulle lilla Svalan på kontroll hos tandläkaren. Tio i elva hade hon fått tid. Kvart över tio skulle jag åka från jobbet för att hinna hämta henne på skolan och köra henne till folktandvården.
Jag har skrivit upp tiden i min almanacka, och för säkerhets skull också i almanackan på jobbet.
I morses nämnde jag på morgonmötet att jag skulle försvinna en stund på förmiddagen.
Klockan elva vibrerade min mobil i fickan. Den var tandläkaren som undrade var vi höll hus.
Bästa Zätis. Precis nu, klockan halv två på torsdan, fick jag för mig att det ÄR nåt. Är du okej? Kanske bara har fullt upp? Ska jag vara orolig?
Många kramar, R
Ja, lite kanske… 🙂
Åh, kära, även du är mänsklig. För övrigt känns det extremt bekant. Förstår dock att det var NÅGOT pinsamt. :-I
Har mejlat!
Kram, R
Gissa om jag känner igen mig!!
Man vill bara sjunka….
Kram!! 😉
~W~