När jag väckte Guldgossen i morses tittade han både yrvaket och sömndrucket på mig och så satte han sig upp i sängen, tittade ner på golvet och sa:
-Varför är det vatten på golvet?
Jag inspekterade golvet noggrannt men kunde inte upptäcka vatten någonstans.
-Nej, det är inget vatten på golvet.
-Jo, det är vatten på golvet.
-Du är nog inte riktigt vaken än.
-Men det ÄR vatten på golvet!
Till slut trodde jag att Guldgossen faktiskt trodde att han såg vatten på golvet och då, just när han såg att jag var lagom konfunderad, klämde han nyktert till med:
-April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!
Muntert suckande gick jag in till lilla Svalan och försökte ömt skaka liv i min lilla sexåriga tonåring. Det var stört omöjligt att få henne att vakna.
-Men lilla Svalan, vakna nu. Det är morgon.
Då slår hon upp sina stora bruna och utbrister triumferande:
-April, april! Jag sov bara räv.
Efter ytterligare några försök att lura sin mamma (som jag inte gick på) berättade barnen att lilla Svalans klass vann ljuskoppsinsamlingen. De slog tvåan med tusen ljus. Gissa om jag trodde dem? ICKE!
Därför fick jag skämmas lite när jag frågade lilla Svalans fröken vid lämningen vilken klass som vunnit…
Men på väg till skolan lyckades i alla fall jag få till ett lur för mina barn.
Jag vinglade till lite med bilen och tittade oroligt i backspegeln.
-Nej, nu körde jag på en ekorre igen!
Båda barnen slök luret med hull och hår och jag kände mig riktigt nöjd när det var min tur:
-April, april era dumma sillar. Jag kan lura er vart jag vill-ar!
Guldgossen meddelade att han hade blivit pirrig i magen när han trodde att jag gjort det igen.
För sex år sedan opererade jag bort gallblåsan. Eller ja, inte själv förståss, det var en läkare som gjorde det, och han hade hjälp av några personer till som söv och skickade peanger och skalpeller och allt vad det hette. Efter att jag varit och tagit bort stygnen (nu var jag där igen, påstår att ensam är bäste dräng) ringde jag mamma och lurade i henne att de invärtes såren blivit infekterade så att de skulle bli tvugna att öppna mig och dränera och göra om.
Märkligt nog uppskattade hon inte mitt aprilskämt!
Hahaha, aprilskämt i min smak!!
Den väna, rara Zäta är en riktig vulgolurare!!! Döda ekorrar – till barn. Och operationskomplikationer – till en orolig mor. Hahaha, det är så hemskt så att det är underbart.
PUSS.