Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Stoltare än tuppen i hönsgården sprätter jag med benen och slår mig för bröstet. Det är ju sanslöst att jag lyckats avla en sådan skönhet, ett sådant smycke, en ädelsten. Att min livmoder kunnat ge rum åt idel mjukhet, strålande lycka, och ett flickebarn med DEN blicken.
Comments are closed.
Oj, oj Zäta! Vilken liten skönhet!!! Vilka ögon! Och så fint hon poserar! Fotointresserad som jag är så är jag grymt imponerad!
Jag förstår att du sprätter omkring 🙂 Det skulle jag också!
Underbara bilder på en jätte söt liten tjej!:)
Kram
Jättefin liten tjej!
Tänk…naturlig skönhet när den är som vackrast! Jag brukar också förundras över hur jag (och maken…får man väl tillägga) kunde få så fina barn! Tyvärr tycker de ju inte det själva…(vet inte om det fenomenet dyker upp i 13-14 år åldern) att de inte ser själva att de är vackra…utan vill (enligt vad jag tycker) pierca sig och tatuera sig för att bli vackra…ledsamt tycker jag…Njut verkligen av din fina tös! Vilken blick du lyckades fånga! Önskar er en skön helg i solen! Kram, Bella
Glömde säga; det är så otroligt charmigt när munnen/tandraden är så där stökig mitt i “tappa tänder-perioden”.
Åh!
Den understa bilden är ju helt magisk!
Fina, fina tjejen!