Zäta

Jag mår väl sådär! Har svårt att låta bli att känna efter hur det känns i bröstet och inbillar mig saker.

Igår kväll när jag just lagt mig och började läsa domnade högerarmen bort, sedan domnade hela högersidan och sedan fick jag panikångest. Hjärtat galopperade vilt och jag kände tydligt att jag var på väg att dö.
Eftersom jag upplevt det här tillståndet tidigare så visste jag ju vad det handlade om och jag koncentrerade mig på att andas lugnt tills det började släppa. Den här gången varade det bara tio minuter- en kvart och inte som den över timslånga plågan som det varit frågan om tidigare gånger.

På morgonen och förmiddagen idag var jag lite spak och mådde dåligt men sen har det varit bättre, ända till ikväll då jag sitter och känner efter igen. Jag har ont i nacken och axeln på högersidan och jag har lite känningar av gallan och rätt som det är kommer det rysningar på högersidan av bröstet.

Jag måste skärpa till mig nu. Det är snart läggdags och jag vill inte hamna i det läget att jag börjar frukta kvällarna och nätterna.

Jag har jobbat i Kaffestugan. Det är så roligt och givande. Idag hade vi bra skjuv och mycket gäster. Många var utlockade av det fina vädret och den lysande solen, och sedan upptäckte de att det var ganska kyligt i vinden och kom in till oss för att värma sig med en kopp kaffe. Vi sålde mellan 500 och 600 koppar kaffe och över 150 smörgåsar.

Barnen har varit hos goda vänner och lekt med deras barn och haft en jättebra dag. Men på vägen hem surade ändå Guldgossen till eftersom jag ville att han skulle läsa svenskaläxan när vi kom hem.

Lilla Svalan tyckte synd om sin deppande bror och bestämde sig för att göra en insats för att uppmuntra honom. Hon tog lite av sitt godis och skulle lägga i en plastpåse och så skrev hon ett fint kort och målade och klistrade på sina vackraste glitterklistermärken. Det blev dock lite problem med plastpåsen. Lilla Svalan lyckades inte öppna den för att lägga ner godiset. Hon bad mig om hjälp men jag var upptagen med annat och sa till henne att försöka själv en stund till.
När jag kom till henne för att se hur det gått satt hon och såg lite snopen ut. Hon hade inte lyckats öppna påsen den vanliga vägen utan hade KLIPPT upp den.

Men hon är inte så dum ändå, hon tejpade ihop ena öppningen och kunde sedan lägga ner godiset enligt planen.
Och Guldgossen blev blev glad och tacksam och nästan rörd till tårar av sin lillasysters kärleksfulla gest.