Guldgossen och jag frukosterar i det behagligt soluppvärmda uterummet. Någonstans i en vårrusig björkruska med nykläckta, ljusgröna musöron kallar en enträgen fågel på sina artfränder och bjuder upp till försommarserenad. Ett mjukluddigt dis döljer konturerna av den avlägsna trädranden och ger en känsla av medelhavsmiljö. Om jag bara fäster blicken på tallarna kan jag inbilla mig att jag är i Italiens sköna land. Rör jag ögongloberna en millimeter nedåt hamnar blicken på vår vintertrötta gräsmatta som bara sporadiskt har börjat skicka upp sin mjuka spjut till fröjd och gamman för dess beträdare.

Det är så här dagen ska börja. Bekymmerslös och i en kravlös tystnad mellan mor och son. I en stilla, omslutande värme och med solen som välkommen gäst vid frukostbordet.

Jag känner en stark längtan efter att sätta stunden på pränt, att skriva ner vad jag ser och känner så att jag vid andra, stressade vardagsfrukostar kan åkalla minnet av den perfekta morgonstunden.
Att klockan redan visar förmiddag och att det faktiskt är fikadags om det vore arbetsdag, det bara förhöjer njutningen av slö, seg morgon.

Jag hämtar den bärbara datorn och ställer den i knät. Guldgossen hittar en liten handdator och så börjar vi i samförstånd knappra på var sitt håll, jag på tangenter och han med pekpennan på skärmen. Den framdukade frukosten är uppäten och jag dröjer ännu en stund innan jag stuvar undan resterna i kylskåp och diskmaskin. Allt för snart kommer dagens åtaganden och göranden att kräva min uppmärksamhet men ännu en stund kan jag mota bort mina självpåtagna måsten och bara njuta i nuet.