Kottarna är lagda och jag ägnar kvällen åt att sy lapptäcke. CD-spelaren står på i vardagsrummet där jag härjar. En skiva melodiös, gitarrbaserad hårdrock snurrar. Skönt!
Så kommer barnen nerför trappan som en liten kommitée och utber sig om sänkt volym. De hänvisar till sin skönhetssömn.
Suckande sänker jag och känner mig som en tonåring inför sina ogillande föräldrar.
Jag syr vidare men avbryts snart på nytt av ett litet ansikte mellan två trappsteg i furutrappen.
-Skulle du inte kunna komma upp och vara här uppe lite.
-Men jag syr ju!
-Men vi kan inte sova själva. Du behöver bara sitta och titta på TV eller nåt, och bara vara här.
Nya suckar och löften om att snart komma. Bara tre sömmar till så…
Jag får väl gå och sätta mig och nåla framför dumburken. Barnens sömn är ju viktig. Särskilt som båda har lite feber och Guldgossen är förkyld.
