Var med lilla Svalan hos skolsköterskan för invägning i morses.
I januari var det nämligen inskrivning hos skolhälsovården och då hade hon inte gått upp någonting i vikt sedan hon vägdes nästan ett år tidigare på BVC.

Nu hade dock lilla Svalan ökat i vikt. Ett och ett halvt kilo på fyra månader. Det hade varit bra, såvida det inte också varit så att hon växt fyra och en halv cm på längden. Nu står hon kvar på samma låga BMI (jo, de går faktiskt efter BMI i skolan också) som i januari.

Eftersom lilla Svalan är en ganska aktiv tös som inte sitter still längre än nödvändigt så gör hon så klart av med ganska mycket energi. Nästan mer än hon hinner få i sig eftersom hon pratar så mycket under måltiderna. Skolsköterskan har gett henne regeln: “Äta först, prata sen.”
Det har inte funkat hittills kan jag säga.

Men vi är inte oroliga. Lilla Svalan är inte undernärd och det syns på hennes livfullhet att hon inte lider nöd på något sätt. Dock behöver vi jobba för att få en jämnare blodsockernivå. Rätt som det är dippar det och det märks tydligt.
Familjen Zäta är inte så bra på att fika. På helgerna är det oftast bara frukost, lunch och kvällsmat som gäller. Det är egentligen konstigt att vi inte lärt oss av skolan där man stoppar i barnen frukt och mellanmål titt som tätt.
Eller av mina egna föräldrar för den delen.

Så här såg till exempel min pappas matschema ut när jag var liten:
Kl 05.30: Första frukost
Kl 08.30: Frukost tillsammas med övriga familjen
Kl 10.30: Förmiddagsfika med smörgås och sockerkaka.
Kl 12.30: Lunch, ofta med efterrätt.
Kl 16.30: Eftermiddagsfika med smörgås, kakor och sockerkaka.
Kl 19.00: Kvällsmat
Kl 21.00: Kvällsfika med smörgås
Kl 23.00: Kvällsfrukt

Jag kommer plötsligt att tänka på hobernas matrutiner i Sagan om Ringen.
Förstår inte varför…