Det där borde jag ha gjort för länge sen.
Bundit upp pionerna alltså.
Jag hade börjat med den ena rabatten, och där ser det rätt hyfsat ut, men så hade jag inte tillräckligt med långa stödpinnar för att ta även andra sidan. Därför har de pionerna regn- och vindhärjats rätt rejält, och ser betydligt risigare ut än på den uppstödda sidan.
Nu upptäckte jag dock att jag visst hade fyra stödpinnar till. De har stått och stöttat förra årets tomatplantor, som numera bara är skelett.
En liten rokad senare och pionerna är räddade.
Just det, samma som i min rabatt – de är fantastiskt vackra! Du njuter fortfarande av dina (avundsjuk…), medan mina varit utblommade i en vecka.
MÅSTE.KÖPA.FLER.PIONER
MÅSTE.KÖPA.FLER.PIONER
MÅSTE.KÖPA.FLER.PIONER
Varför ligger man alltid steget efter? Mina pioner ligger också som utslagna idioter över gräs och plattor. Ska TA MIG SJUTTON låta ditt inlägg bli den spark i baken jag behövde. Så tack för det. 🙂
Tack också för dagens hittills ENDA skratt. Lät sorgligt, men är inte det. Jag har en jätteskön semesterdag, ensam, ljuvligt ensam. Jag skrattade högt åt ditt “sticka upp ur baken” och tänkte “vad meeenar den goda Zäta nu???”.
KRAMAR!!!
Rana