Zäta

Idag är det måndag och vi har varit i Italien sedan i fredags. Jag har äntligen fått träffa mitt nya lilla syskonbarn och hans familj. Han är helt ljuvlig med vakna, intensivt blå ögon och massor av långt mörkt hår. En riktig liten guldklimp.

Vi har bott flott i Italiensvågerns föräldrars hus. Föräldrarna är borta på egen semesterresa så vi har haft hela huset för oss själva.

Här kommer en snabb upprepning av vad vi gjort sedan jag skrev senast:
Dag fyra besåg vi slotten Neuchwanstein (med reservation för vissa stavningsfel…) och tog in på ett Gasthaus i Österrike sent på kvällen. Där sov vi varmt och gott om än inte särskilt billigt.
Dag fem passerade vi Schweiz och åkte långa, hisnande serpentinvägar nerför Alperna. Vi stannade till och lagade lunch på en rastplats strax efter St. Moritz. Där var det 14 grader. Nästa stopp var nere i Varenna i Italien, där var det 26 grader! På kvällen kom vi fram till min syster och sedan har vi bott här.
Dag sex tog vi sovmorgon. Till lunch grillades det kyckling. På eftermiddagen besåg vi min syster och hennes mans tomt där de så småningom ska bygga sitt hus. Sedan for jag och Förundersökningsledaren och handlade på Carrefour och på kvällen for vi hem till min systers lägenhet där vi fick pasta med pesto och tomatsås.
Dag sju tvättade vi tre maskiner tvätt som vi samlat på oss under resan och Förundersökningsledaren och jag lagade lunch till min syster och hennes familj. På eftermiddagen for vi själva till en lekplats för att barnen skulle få leka av sig lite men lilla Svalan grät hela tiden för att hon inte fick bada i utomhusbassängen som låg bredvid och Guldgossen tyckte inte det var så roligt att leka själv. På kvällen tog svågern med oss till en byfest med massa god mat och musik. Min syster berättade att det nog var bra att vi inte gått in till badet för det var alltid så mycket folk där att man knappt fick plats i vattnet. Förra veckan hade en sjuårig pojke drunknat, förmodligen till följd av att det är omöjligt att hålla uppsikt på barnen med så mycket folk i vattnet.

Idag har vi bara hunnit packa, städa lite och äta frukost och snart ska vi sätta oss i bilen för en halv dags resa till havet. Min syster och hennes barn följer med oss dit och stannar till lördag.

Nu drojer det formodligen ett tag innan jag kan lagga ut nagot mer pa bloggen. Ha det gott tills dess!

Inatt var det min tur att ta hundvakten, eller rättare sagt barnvakten. Vi räknade med en kallare natt och tog redan från början på oss gott om kläder; både superunderställ och pyjamas, dubbla sockar och mössa. Det räckte inte. Efter en stund fick jag ta på mig en tröja också. Efter ytterligare en stund vaknade jag av att Guldgossen grät. Han både frös och hade ont av växtvärk i en fot. Jag plockade med mig både honom och våra sovgrejjer och gick in till en träningslokal där vi la oss på klinkersgolvet. Det tog mig ett bra tag att trösta Guldgossen och få honom att somna. När vi äntligen somnat kom Förundersökningsledaren och väckte oss. Då var det lilla Svalans tur att frysa och ha växtvärk. Vi gjorde plats för henne också där på golvet och sedan fick jag ägna den största delen av natten åt att trösta barn och berätta sagor. Jag tog min favoritsaga om Pojken som åt ikapp med jätten.

På morgonen väcktes Förundersökningsledaren av en rejäl regnskur. När det slutat regna gick han över och väckte oss och han torkade av tältet för att packa ner det. Just som han lyckats torka av hela tältet började det regna igen.
Vi packade ihop oss så fort som möjligt och gav oss iväg. Utmed vägen stannade vi vid ett bageri och köpte frukost som vi intog på en rastplats.

Planen för dagen är att leta reda på slottet som utgör förlagan till Disneyslottet och sedan försöka hitta ett ”Zimmer” så vi slipper frysa ihjäl i natt. Autobahn är avstängd på grund av vägbygge så vi har tvingats in på en liten kringlig landsväg. Det tar extra tid men vi får se en massa fina sydtyska hus och höga berg och idylliskt betande kossor och det är ju rätt trevligt det också.

Det har regnat idag, ganska mycket. Men när vi tog ner tältet och åt frukost var det uppehåll. Frukosten bestod av färska frallor som vi fått beställa i campingens minilivs dagen innan, och en flaska mjölk, två små paket smör, flingor som vi tagit med hemifrån, och en bägare väldigt god yoghurt. Vi satt ute under några mäktiga tallar och jag behövde bara springa iväg för att jag blev bortjagad av getingar en enda gång.

Målet för dagens resa var, förutom att ta oss närmare Italien, att besöka staden Rhotenburg med dess ringmur och stora julaffär.
Jag försökte få barnen att gissa vad det var för affär vi skulle besöka och de gissade på allt möjligt roligt; leksaker, fossiler, bilar, människoben och jag vet inte allt. När de väl fick veta att det var en affär med bara jul-saker blev de riktigt besvikna och var sura och arga ända tills de somnade i bilen.

Lunchen åt vi på ett hotell för det regnade så mycket när det var matdags och vi hittade ingen rastplats med tak över borden. Förundersökningsledaren åt schnitzel, barnen chicken nuggets och jag paella. Maten var god men Guldgossen blev inte mätt. Han fortsatte att tigga mat av Lilla Svalan men fick inte mer än ett strips av henne.

Rhotenburg var en verkligt mysig stad. Ganska likt Visby säger de som varit på båda ställena. Och julaffären var verkligen så stor och kitch-fylld som någon kunde önska. Det fanns allt. Kulor i alla de färger, krubbor, ljusstakar, änglar, dukar och allt annat. Dyrt var det också. Vi köpte ingenting men gick därifrån med tindrande ögon. Jag tänkte på min mamma och önskade att hon varit med och sett allt skimmer. Jag tänkte på Rana också för jag såg några söta grodor som jag ville köpa. Snåljåpen inom mig slog dock till så det bidde inget köp.

Nu campar vi igen. På en fräsch camping som inte kostade så mycket. Vi har ätit makaroner och köttfärssås till kvällsmat som vi lagat till på campingens kök. Till efterrätt åt vi en “Sneeballe” som vi köpte i Rhotenburg. En “Sneeballe” är nästan lika roligt som det låter. Det är en lokal specialitet. Man gör ett nystan av degremsor. Degen ska bestå av en massa äggula. Sedan friterar man nystanet i en speciell form och strör över en massa florsocker, eller doppar den i nougat och strör hackad mandel över, som med den vi köpte. Det smakade väl sådär, och jag fick ont av gallan efterråt.

Nu lyssnar barna på ett avsnitt av Munken och Kulan, Förundersökningsledaren granskar kartan och jag bloggar lite. Nu ska vi sova och hoppas att det inte blir för kallt i natt. Det känns som om det finns viss risk för det.

Idag har vi verkligen REST. Från Malmö efter frukosten i morses och 60 mil söderut.
Just nu sitter vi på Burger King i Tyskland någonstans och har ätit kvällsmat/middag. Jag vet faktiskt inte var vi är. Inte ens Förundersökningsledaren har någon aning, men han ilar till bilen för att kolla kartan medan jag skriver vidare och barnen leker på lekplatsen här utanför.

Burger King var väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss som middagsmat men efter en kontroll i GPS:en såg vi att närmaste “riktiga” restaurang är två mil bort och så långt orkar vi inte åka. Vi var helt enkelt för hungriga och Förundersökningsledaren har dessutom ganska många mil i gasfoten vid det här laget. Min hjälte till man har fått köra hela vägen idag. Vi kom överens om att vi båda skulle känna oss tryggast om Förundersökningsledaren körde. Och med facit i hand är i alla fall jag väldigt nöjd. Dels har jag varit seg som kola och halvslumrat mest hela tiden i bilen (efter en allt för vaken natt med Guldgossen som inte kunde sova utan låg och pratade med mig hur många gånger som helst i natt. Han var så spänd inför resan, trots att den redan var påbörjad, stackarn…) och dels blir man ju helt fartblind av att färdas på autobahn och en fartblind Zäta och en Saab med turbo är ingen lyckad kombination.

Nu kommer Förundersökningsledaren tillbaka från kartkonfrontationen och rapporterar att vi inte är i närheten av någon större stad. Närmaste ort heter Northeim och ligger 7 cm nedanför Hannover (eller ca 6 mil om man så vill..).

Barnen har sovit i bilen de också, i omgångar. Lilla Svalan var så trött när vi väckte henne i morses och försökte få i henne frukost (en fralla och ett halvt glas O´boy lyckades jag truga i henne) att ingen blev förvånad när hon somnade så fort vi satte oss i bilen. Sen sov hon ända till färjeläget i Rödby. Guldgossen, som borde varit den som ville sova efter sina vakna timmar i natt, höll sig vaken ända till efter lunchen.
Lunchen bestod av pulvermos och Kumla-korv, värmd i sitt eget spad direkt i burken. Det gick det med även om kvällsmaten var betydligt godare.

Just det, jag måste ju berätta om kaninerna också. När vi åt frukost satt vi på övervåningen på hotellet och rakt nedanför oss fanns en liten äng, eller rättare sagt före detta äng och där höll det till en fasa massa små söta kaniner. Förundersökningsledaren berättade att skåningarna ser kaninerna som rena plågan. De förstör mer än sorkar. Efter att ha sett hur jordplätten såg ut där kaninerna höll till tror jag honom, men söta var de, och frukostunderhållning gav de oss också.

Vi har satt upp tältet på en liten camping (med kaniner…) uppe på ett litet berg. Vi hann klart precis innan det började regna. Nu ska vi åka dit och sova. Kanske får vi åska och regn i natt. Vi har sett blixtar och hört en hel del muller redan. Tanken är att barnen sover tillsammans i det ena rummet och jag och Förundersökningsledaren i det andra. Det kommer väl gå sådär om det åskar misstänker jag. Lilla Svalan är livsförskrämd för åska.