Idag har vi verkligen REST. Från Malmö efter frukosten i morses och 60 mil söderut.
Just nu sitter vi på Burger King i Tyskland någonstans och har ätit kvällsmat/middag. Jag vet faktiskt inte var vi är. Inte ens Förundersökningsledaren har någon aning, men han ilar till bilen för att kolla kartan medan jag skriver vidare och barnen leker på lekplatsen här utanför.
Burger King var väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss som middagsmat men efter en kontroll i GPS:en såg vi att närmaste “riktiga” restaurang är två mil bort och så långt orkar vi inte åka. Vi var helt enkelt för hungriga och Förundersökningsledaren har dessutom ganska många mil i gasfoten vid det här laget. Min hjälte till man har fått köra hela vägen idag. Vi kom överens om att vi båda skulle känna oss tryggast om Förundersökningsledaren körde. Och med facit i hand är i alla fall jag väldigt nöjd. Dels har jag varit seg som kola och halvslumrat mest hela tiden i bilen (efter en allt för vaken natt med Guldgossen som inte kunde sova utan låg och pratade med mig hur många gånger som helst i natt. Han var så spänd inför resan, trots att den redan var påbörjad, stackarn…) och dels blir man ju helt fartblind av att färdas på autobahn och en fartblind Zäta och en Saab med turbo är ingen lyckad kombination.
Nu kommer Förundersökningsledaren tillbaka från kartkonfrontationen och rapporterar att vi inte är i närheten av någon större stad. Närmaste ort heter Northeim och ligger 7 cm nedanför Hannover (eller ca 6 mil om man så vill..).
Barnen har sovit i bilen de också, i omgångar. Lilla Svalan var så trött när vi väckte henne i morses och försökte få i henne frukost (en fralla och ett halvt glas O´boy lyckades jag truga i henne) att ingen blev förvånad när hon somnade så fort vi satte oss i bilen. Sen sov hon ända till färjeläget i Rödby. Guldgossen, som borde varit den som ville sova efter sina vakna timmar i natt, höll sig vaken ända till efter lunchen.
Lunchen bestod av pulvermos och Kumla-korv, värmd i sitt eget spad direkt i burken. Det gick det med även om kvällsmaten var betydligt godare.
Just det, jag måste ju berätta om kaninerna också. När vi åt frukost satt vi på övervåningen på hotellet och rakt nedanför oss fanns en liten äng, eller rättare sagt före detta äng och där höll det till en fasa massa små söta kaniner. Förundersökningsledaren berättade att skåningarna ser kaninerna som rena plågan. De förstör mer än sorkar. Efter att ha sett hur jordplätten såg ut där kaninerna höll till tror jag honom, men söta var de, och frukostunderhållning gav de oss också.
Vi har satt upp tältet på en liten camping (med kaniner…) uppe på ett litet berg. Vi hann klart precis innan det började regna. Nu ska vi åka dit och sova. Kanske får vi åska och regn i natt. Vi har sett blixtar och hört en hel del muller redan. Tanken är att barnen sover tillsammans i det ena rummet och jag och Förundersökningsledaren i det andra. Det kommer väl gå sådär om det åskar misstänker jag. Lilla Svalan är livsförskrämd för åska.
