Idag är sista dagen på campingen Acqua Dolce i Levanto i Genua i Italien. I morgon drar vi vidare till Frankrike.
Förundersökningsledaren har äntligen fått en hel dag för sin vandringslängtan att bli uppfylld. Han gick upp före oss andra i morses och tog tåget in till någon av byarna i Chinqui Terre-området. Övriga familjen tog lite längre sovmorgon. Jag gick
inte och köpte frukost förrän klockan halv tio. Resten av dagen har vi ägnat åt att spela Uno, “Finns i sjön”, Skitgubbe och Svarte Petter. Vi har hållit oss i skuggan hela tiden och sluppit att smörja in oss. Jag har inga planer på att ta med barnen ner till stranden heller, även om det förmodligen är lite lagom stora vågor idag och säkerligen jätteroligt att bada.
Igår natt var det ett väldigt blåseväder. Jag sov ingenting (kändes det som i alla fall) utan låg vaken och lyssnade på stormen som bara tilltog under natten, och den eländiga kyrkklockan som markerade varje kvart med ett enerverande ding och varje heltimma med ett dong. När klockan var kvart i ett hördes sådeles dong dong dong dong dong dong dong dong dong dong dong dong ding ding ding.
Till följd av stormen fick Medelhavets vågor upp farten ordentligt. I stället för de fina lugna vågor vi hunnit vänja oss vid fick vi nu se stora rasande vågor som bröt ner hela strandlinjen och omskapade stranden till en slät svart platta av sand, i stället för den böljande ytan av vackra stenar i olika storlekar som funnits där tidigare.
I Levanto var havet fullt av entusiastiska surfare och i Bonassola hade man hissat röd flagg och badvakterna hade fullt sjå med att jaga människor som ändå bestämt sig för att utmana vågorna.
På eftermiddagen, när vi tagit farväl av min syster och hennes familj som vände hem till Paina, gick vi ner på stranden och Förundersökingsledaren och barnen lät sig jagas av vågorna en stund. Förundersökningsledaren tog sig också ett dopp och var nära att gå på nock av den första vågen som träffade honom.
När vi badade i förrgår såg lilla Svalan en manet i vattnet, en liten ynklig geléklump till öronmanet, och hon blev helt livsförskrämd och vägrade konsekvent att bada mer… i fem minuter.
Dagarna här i Levanto och Bonassola har verkligen präglats av bad, sol och lugnt tempo, samt god mat förståss!
Idag har vi pratat om saker vi saknar hemma och längtar efter. Lilla Svalan saknar mest sina kompisar och Guldgossen datorn där hemma. Jag tror att jag saknar mitt kök med alla bekvämligheter.
Sen så saknar vi förståss våra nära och kära. Lilla Svalan saknar mormor och morfar inklusive katterna och Guldgossen saknar farmor och farfar så mycket att han grät en liten stund i går kväll.
Just nu kom Förundersökningsledaren tillbaka från sin vandring. Han har fått skavsår i rumpan och ont i benhinnorna och så är han jättetrött så klart. Han berättar om hela sin vandring samtidigt som jag försöker skriva lite och få lilla Svalan att gå på toa på egen hand. Livet är med andra ord som vanligt samtidigt som tillvaron här är helt annorlunda mot hemma.
