Det är kväll. Jag sitter på den lilla skraltiga trebensstolen utanför vårt tält. Runtomkring mig far fladdermössen på tysta vingar och fångar insekter som inte hinner kalasa på campinggästerna innan de själva får utgöra mat åt andra.
Det här har varit en bra dag. Den hårda vinden från i natt, som höll mig vaken i bön om Jesu beskydd och att tältet skulle hålla, har mojnat under dagen och nu är det lugnt och stilla. På tvättstrecket som min förtänksamme make tagit med på resan, och kompletterat med klädnypor för vindens skull, hänger nu blöta badkläder efter både havs- och poolbad. Vi har också hunnit åka en tur med bilen och sett både
Camarguehästar, rosa flamingos och svarta tjurar, alla tre symboler för Camargue som är området där vi befinner oss. I den lilla staden bredvid campingen har vi köpt en present till grannen som (förhoppningsvis) tagit hand om min trädgård medan vi varit borta. Vi har också festat loss på “nos crepsé” (jag tror det var så det stavades på den gatuservering jag besökte). Jag köpte mig en med choklad och barnen tog med socker. Det var fantastiskt gott. Tänk dig en riktigt stor pannkaka, som tre av mina vanliga, med en stooor slev rinnande mjölkchoklad. Kan det bli lyxigare!
Vi ska stanna här i Camargue hela dagen i morgon också, men på fredag styr vi kosan hemåt Svedala igen. När vi väl kommit hem kommer vi vara mätta på tältlivet och campandet men ha med oss en stor upplevelse i bagaget.
Ja, välkomna hem! 🙂
Du frågar (eller kommer att fråga) hur vi vill sova. Bara jag får träffa dig – vi er – är ALLT bra. Jag däremot undrar om NÄR. Får vi komma redan den 10:e?
Pussåkram, Rana
Alltså… när familjen Z åker på semester, då är de borta rejält länge!
Jag är inte mycket för pannkaka men det där lät fantastiskt gott! Och det låter som ni haft en skön semester. Välkomna hem till Svedala!