Efter frukosten bestämde jag mig för en liten promenad i syfte att utröna huruvida det fortfarande finns blåbär kvar i skogarna häromkring. Modern har nämligen uttryckt en önskan om att komma häröver och plocka någon dag.
Jag hittade både blåbär och lingon.
Jag “hittade” också ett nytt bostadsområde i närheten av vårt. I och för sig har jag väl länge känt till att det varit ett på gång men jag visste inte att man kommit så långt att man börjat bygga.
Nyfiken som jag är bestämde jag mig för att spatsera igenom området och kika lite.
För att komma dit var jag tvungen att passera en bäck, en skogsväg som var gropig efter stora maskiner, och ett lite halvsumpigt område i utkanten av den första tomten.
När jag äntligen trodde att jag hade fast mark under fötterna igen så hände det.
Jag trampade tungt på en plätt med slät och torr jord, sådär tungt ni vet som man gör när man fått jumpa från tuva till tuva och äntligen ser att här finns något stadigt att landa på.
Det stadiga var inte stadigt, det var en bottenlös gyttjepöl maskerad till torr jord.
Mitt tunga högerben sjönk ner i leran och jag fick kasta mig framåt för att inte sjunka ner ända till knät. Plätten jag kastade mig mot var en slänt med makadam.
Jag bröt högerhandens lillfingernagel som jag så omsorgsfullt skulpterat med filen i går kväll. Med ett högljutt slurpande lyckades jag i alla fall dra loss foten.
Resten av vägen gick jag i sakta mak med en stor lerklump som ersättning för den en gång vita tennisskon på högerfoten.
Förundersökningsledaren skrattade när jag kom hem. Jag skrattade också. Det var ju rätt dråpligt ändå.
När jag tvättat skor, byxor och fötter och hängt åtminstone byxorna på tork på tvättvindan, satte jag mig en stund i solstolen i trädgården. Jag tror det var första gången jag solat i vår trädgård. Eftersom ändå byxorna redan hängde på tork så tog jag av mig t-shirten också och lät sommarsolen som äntligen kommit på besök, behagligt smeka min kropp.
Tre minuter lyckades jag njuta innan det dåliga samvetet skrek för högt och jag gick in och började sy på lapptäcket i stället.
Men nu vet jag att jag kan.
Både gå på upptäcksfärder (men nästa gång tar jag nog stövlar) och sola.
