Zäta

Det är lite mycket nu. På jobbet och privat.

På jobbet försöker jag få tid till att ringa, eftersom det är det jag är anställd för i första hand. Men så dyker det alltid upp något man måste ta tag i. Någon har en fråga, en annan behöver lite hjälp, ett viktigt mail måste åtgärdas… Och jo, jag är ju anställd för att sköta det också. Men just idag blev det lite mycket.

När jag slutar för dagen önskar jag att jag kunde åka direkt hem och ägna hela kvällen åt lapptäcket. Jag ligger lite efter, kan man säga.
Så blir det dock inte. Lilla Svalan har födelsedagskalas för sina klasskamrater i morgon. Jag ska handla på hemvägen och sedan blir det förberedelser. I år har jag lyckats övertalas flickebarnet om att det räcker att bjuda tjejjerna i klassen och inte alla, som vi gjorde i fjol. Då var det bra väder och vi höll oss utomhus på filtar i trädgården. I morgon ska det regna och då räcker det gott med nio barn.
Jag har inte tänkt ut några lekar och jag vet inte om vi har några ballonger eller serpentiner. Det är lite som står på agendan alltså.

Och i morgon får jag inte ligga och gona mig för länge. Klockan elva kommer kalasgästerna och innan dess ska jag ha förberett mat och pynt och bakat focaccia. Just nu känns det inte som om jag kommer orka. Men det blir nog bra…

Det var en bra dag igår.

Båda barnen trivdes med att börja skolan igen. Bra lärare, bra klasskamrater.

Halv fem var jag och hämtade dem och så for vi hem och svidade om och slängde med oss badkläder och cyklade till stranden. Där väntade en skön kväll med grill och klassmöte. Barnen badade i det iskalla vattnet och värmde sedan upp sig med att leka på lekplatsen. Vi vuxna satt och gonade oss i solen som gjorde plötslig och oväntad entré under gårdagen. Vi pratade om ditt och datt och bestämde vilka som ska agera nya klassföräldrar under läsåret.

När vi kom hem åt vi överblivna muffins från kalaset, med vaniljvisp och blåbär. Jag stökade lite i köket och tog hand om en tvättmaskin Förundersökningsledaren på något mystiskt sätt hunnit starta under de fem minuter han var hemma och fixade grillmaten.

En bra dag helt enkelt.

*

Torsdag morgon kvart över sju.
Mina fina, skolklädda och redo.

Jag drömmer så mycket nu för tiden.

I går natt drömde jag bland annat att jag åsåg nära dussinet apor som meddels motorscyklar, rallycrosscyklar och mopeder själva forslade sig till en djurpark. De körde som galningar och körde i brôt allt som oftast. Jag tyckte djurparksföreståndaren måtte vara galen som hanterade sin investering på detta sätt. Inte för att det var synd om aporna som kunde skada sig, utan för att ägaren skulle förlora pengar på skadorna.

I natt drömde jag att jag befann mig på resande fot, troligen med jobbet. När jag checkade in på flygplatsen använde jag mig av ett pass som tillhört en äldre, sedan länge avliden släkting (som inte finns i verkligheten utan som min drömmande hjärna uppfann). Det var fullt normalt att använda andras pass och utge sig för att vara någon annan och jag hade till och med fem olika pass med mig att alternera mellan.
Vid ombordstigningen på planet, som skedde i hast och stress och halvmörker, tog en tulltjänsteman mig åt sidan och förklarade att den person vars pass jag använt, hade en stor skuld sedan 1950-talet och när nu datorn registrerat att personen uppenbarligen fanns tillgänglig så plingade den till och jag skulle få betala räntan på skulden.
Räntan uppgick till en miljon!
Jag fick ont i magen vid tanken på att behöva berätta för Förundersökningsledaren om min katastrofala fadäs.