Först vaknade jag 5.20.
Sedan 6.02. Då trodde jag att jag försovit mig innan jag insåg att det var söndag.
Nästa gång var klockan 6.53.
Och så 7.16. Då var Förundersökningsledaren nere och bökade runt i köket och hade som vanligt missat att stänga dörren till sovrummet. Jag fattar inte att han inte kan fatta att jag väcks av sådana ljud. Bara för att han själv inte är lika lättväckt… Irriterad gick jag på toa och trodde att jag inte skulle kunna somna om, bara för att jag var så arg. Jag stängde FÖRSIKTIGT dörrarna till barnens rum också, så att min käre make inte skulle råka väcka dem heller med skrammel av porslin och prassel med plastpåsar.
Jag lyckades dock somna om och vaknade någon gång runt åtta när Förundersökningsledaren faktiskt SMÖG in i sovrummet för att hämta något. Jag sa “hej då” och “lycka till” och menade det. Han ska paddla Kållandsö runt idag, i kajak. Jag vet inte om han paddlat kajak tidigare.
Sedan vaknade jag halv tio utan att ha märkt att jag somnat om och sedan låg jag och läste en stund. Plötsligt var klockan kvart i elva. Jag har ingen aning om hur det gick till. Barnen har inte gjort något väsen av sig. När jag kom ut i allrummet låg lilla Svalan med lurar och tittade på TV och Guldgussen satt i sitt rum med lurar framför datorn. Jag visste inte ens att båda var vakna.
Nu måste vi äta frukost och sätta lite sprutt på den här dagen.
Efter att ha legat och läst så länge utan glasögon ser jag hur suddigt som helst. Det brukar gå över efter ett tag men känns lite obehagligt just nu.
