Jag hade lite otur när jag var och handlade på Willys idag.
För det första råkade det vara fredag. Och det vet ju varenda mänska att en mataffär på fredag klockan fem är värsta mardrömmen för någon med hög blygselfaktor. Nu hör tack och lov inte jag till de blyga, men det är ändå lite handikappande att först inte hitta någon parkeringsplats och sedan behöva trängas med massa fredagströtta familjeförsörjare som jagar helgmat. Jag körde på några av dem och de blev inte piggare och gladare för det kan jag lova…
För det andra råkade jag skära mig på en av pappkassarna så att det blödde och jag var tvungen att suga på såret en stund. Det var väl inte så farligt i och för sig, men det var ändå irriterande.
För det tredje hittade jag inte streckkoderna på produkterna när jag ställde upp dem på bandet. Jag brukar alltid ställa varorna med streckkoden mot mig. Jag vill ju inte att den trevliga kassapersonalen ska få arbetsskador på grund av just mig.
Men idag var de som bortblåsta. Jag vände och vred och såg inte minsta lilla streck någonstans på varken gurkan, majsburkarna, margarinet eller chokladpuddingen. Fast när jag väl fick se dem så syntes de såklart jätteväl och jag förstår ju att det är min överhettade hjärna som ställer till det för mig.
Sen hände det där som fick hela upplevelsen av misslyckad handling att vända och bytas ut i ett skimrande leendeminne.
När det var dags att betala satt kassörskan och vände och vred på en påse frukt. Jag stod snällt och väntade på att hon skulle knappa in denna sista vara och till slut tittade hon upp på mig och sa med förvirrad och ganska liten röst:
-Du, vet du vad det här var för sorts äpplen. Jag känner inte igen dem riktigt.
I handen höll hon två persikor!
