Igår roande vi oss på Medeltidens Värld utanför Götene och idag gjorde vi om bedriften i Stadsparken här i Lidköping.

Lidköpings Sparbank, som är något så ovanligt som en fristående bank, bjöd in alla sina kunder till 175-årsfirande. Födelsedagskalaset firades i strålande sol, ända tills sista uppträdandet var klart och Gud vred på vattenkranen i molnen.
På stora scenen avlöste de olika uppträdandena varandra, med Soffipropp som konfrencier.
Vi kom lagom till Cilla och Totte. Det var riktigt roligt. Cilla är en jätteduktig buktalerska och den gapiga apan Totte är bara sådär lagom uppkäftig och busig att man inte blir förnärmad utan bara road. Cilla sjöng en hel del, både som sig själv och som Totte och det gjorde hon också med den äran.
Vi tittade också på Tobbe Trollkarl som underhöll i första hand barnen med sina “misslyckade” trolleritricks som fick barnen att skratta och peka och leva sig in i showen. Kanske var han lite för MYCKET för min smak men jag skrattade flera gånger och ett ringtrick han gjorde på slutet var riktigt bra.

Det var inte bara scenframträdanden som lockade. Runt om i parken fanns minst fem hoppborgar uppblåsta. Det var ponnyridning, ansiktsmålning, ballongutdelning, fika, popcorn, tennis, bandy (skott på mål), skateboard-rodéo, trampolinhoppning, brandbilar, polisbolar och glassbilen kom. Och ALLT var gratis.

Lilla Svalan hoppade trampolin (det är alltså en riktig studsmatta) mellan uppvisningarna med de duktiga killarna och tjejjerna i trampolinklubben Levo och Guldgossen fastnade för skateboard-rodén.
Medan jag var och slängde skräp efter vår medhavda McDonald´s-måltid stod Förundersökningsledaren i kö med barnen till en av hoppborgarna.
När han stod där kom två små killar och trängde sig före i kön och smet in i hoppborgen. På alla stationer fanns personal från Sparbanken utplacerade och kvinnan vid hoppborgen fångade upp småkillarna och bad dem ställa sig sist i kön.
Då kom barnens far och skällde ut kvinnan för att hon tillrättavisat hans knattar. Hon försökte förklara att alla måste stå i kö och mannen fortsatte gapa om att det minsann inte var så lätt för små barn att förstå det. När hon då svarade att det faktiskt var därför hon sagt till dem, så att de skulle lära sig, gick han till ytterligare angrepp och glåpordade om att det ju var han som kund i banken som betalade hennes lön och att hon därför inte borde käfta emot.

Suck, säger jag bara. Det är inte konstigt att det finns barn som gör lite som de vill när de har föräldrar som är så uppenbart blåsta.

Detta var dock inte dagens “roligaste” upplevelse. Den kom senare.

Det hände när barnen och Förundersökningsledaren tog sig en tur med Lidköpings sight-seeing-tåg i den regnskur som så lämpligt passade på att bryta fram när hela evenemanget var över, och som fick alla att gå hem som kanske annars tänkt dröja kvar och därmed försvåra för personalen som börjat plocka ihop allt.
Jag tog skydd mot regnet under ett stort träd och kom där i samspråk med en kille som tidigare sökt jobb på mitt företag. (Alltså, det är inte mitt i den bemärkelsen att jag äger det, men jag har jobbat där ett tag och jag tror nog att alla på mitt jobb känner det som sitt företag…) Följande intressanta dialog ägde rum.
Han: -Jaha, nu regnar det. Det har regnat hela dan. Jag avskyr det *** regnet, det är det värsta jag vet. Det förstör hela sommaren.
Jag: -Men det var ju fint väder under eftermiddagen i alla fall. Det var ju tur att det inte började regna förrän nu.
Han: -Nej, men nu kommer det regna hela dagen. Det är så *** typiskt. Jag kan inte med regn.
Jag: -Ja, jag har ju förstått att det har regnat en del den här sommaren. Jag har varit utomlands och fått lite sol så jag ska inte klaga.
Han: -Vad tyckte du om det här då? Evenemanget. Jag tyckte det var rena skiten.
Jag: -Jasså, tycker du det. Det var väl ett väldigt fint initiativ!
Han: -Nämen Tobbe Trollkarl. Hur kan de ta hit den killen du? Han är ju *** inte klok. Som han håller på. Det är ju inte kul för fem öre.
Jag: -Ja, han kanske var lite mycket men det var ju kul för barnen om inte annat.
Han: -Nej, min tös tyckte inte det var det minsta kul.
Jag: -Såg du Cilla och Totte då? De tyckte jag var bra.
Han: -Va! Det där! Sånna där *** magpratare eller vad det heter…
Jag: -Buktalare…
Han: -Ja, buktalare då. Alltså, det är ju för *** inget kul. Och ska man utge sig för att vara buktalare så måste man ju för *** kunna sin sak.
Jag: -Jag tycker hon är duktig jag.
Han: -Jaha du, ja där har vi ju olika åsikter. Hon sjöng ju mest bara och det var ju inget vidare.
Jag: -Men annars då. Det var ju roligt med hoppborgarna, och trampolinen och allt annat runt omkring. Och gratis fika fick vi ju också.
Han: -Äsch, en bulle och lite kaffe. Det kostar dem ju för *** inget. Äsch, det här var ju bara *** reklam. Lura ut folk i regnet en söndageftermiddag för nå´t sån´t här. Det är ju rena lurendrejeriet.

Ungefär där fick jag nog och sa ett halvhjärtat “ha det så bra” och gick därifrån. Jag är mycket glad och lättad att han inte arbetar hos oss.