Idag är det höst.

Solen lyser på daggstänkta spindelnät och den milda kylan smånafsar mig i kinderna när jag kliver ur bilens skyddande skal på parkeringsplatsen utanför jobbet.

Lövslyn bakom vår trädgård har börjat uppvisa inslag av kantarellgult och morotsblasten i smultrontornet är på väg att vissna ner.

Jag har ingenting emot hösten. Det var höst med hög klar luft, brinnande träd och mollstämd fågelstreckssång när Förundersökningsledaren blev min.