Nu sitter vi och myser, barnen och jag, framför “Kändisdjungeln”. Vi har handlat, badat, ätit Mc Donald´s-mat, pratat med Förundersökningsledaren, tittat på Idol och ätit var sin jättestor kexchoklad.
Jag får erkänna att jag är hopplöst intresserad av fåniga TV-program. Men när Guldgossen säger:
-Vi måste verkligen se på Kändisdjungeln i morgon, det är ju hur spännande som helst! så håller jag faktiskt inte med. Det var ett ovanligt fånigt program, även om både Pippi och den charmige bonden Carl-Petter är med.
Däremot vill jag gärna se Idol, i alla fall så länge det är uttagningar. Det är onekligen rätt roligt att se folk som både kan och inte kan sjunga.
Tidigare i veckan var Guldgossen och jag och handlade på Netto. Förutom ost och mjölk och frukt hittade vi de största kexchokladar jag någonsin sett, och de kostade bara fem kronor styck. Vi har haft de här gigantiska godbitarna som vår egen hemlighet och idag var det dags för oss att plocka fram dem.
Vi berättade för lilla Svalan att vi köpt var sin liten kexchoklad till oss som fredagsmys, och sedan gick Guldgossen och hämtade godiset.
Det var precis så roligt som vi föreställt oss att få se lilla Svalans min.
Guldgossen var noga med att berätta att det fantastiska var att de bara kostade fem kronor styck (jag har redan hunnit överföra en del av min rea-vurm på sonen) och lilla Svalan replikerade snabbt att femton kronor inte var mycket.
-Nej, fem kronor sa jag! rättade Guldgossen.
-Ja, men femton för alla tre! briljerade min lilla ettakladdare.
Förundersökningsledaren ringde och gav oss en fjällrapport, lagom timat under en reklampaus i Idol. De hade det bra. Vädret hade varit omväxlande men vandringen ganska lätt och frånsett de förväntade problemen med knän, hälar, vader och en skrapad panna (inget av detta har dock drabbat Förundersökningsledaren mer än kanske lite skoskav) så har det inte skett några olyckor.
Mellanlandningen här hemma efter att vi handlat och innan vi for till badhuset, underlättades mycket av lilla Svalans beredvillighet. Hon packade sin badkasse själv och bredde dessutom mackor till oss alla och plockade ur alla skolväskor från bilen medan jag plockade in kylvarorna och letade efter min baddräkt.
I badhuset skötte sig barnen också väldigt bra. De hoppade, dök, lekte och simmade av hjärtans lust och protesterade inte när det var dags att simträna eller när vi efter några timmar skulle kliva upp ur bassängerna.
Guldgossen tog simborgarmärket igår så jag beslöt att han bara behövde simma 100 meter idag. När vi gick och pratade med badhuspersonalen fick vi veta att det inte finns fler simmärken som Guldgossen kan ta i badhuset. Nu måste han vänta till simskolan i sommar.
Lilla Svalan överraskade genom att simma 25 meter. Jag visste ju att hon kunde simma men jag hade ingen aning om att hon orkade så långt. Hon visade sig också på styva linan genom att precis som sin bror våga hoppa från trean. Jag hade hjärtat i halsgropen första gången hon hoppade för jag tyckte det tog så lång stund innan hon flöt upp till ytan igen.
Och nu blir det här inlägget långt och jag är jättetrött. Klockan är bara halv elva en fredagkväll men det var ganska länge sedan jag var ung och orkade vara vaken hela nätterna igenom bara för att sitta och prata eller lyssna på musik, eller titta på film.
God natt!
